Nyutkomna »Ortopedi« är något att glädjas åt
Ortopedi. Patofysiologi, sjukdomar och trauma hos barn och vuxna
Magnus Karlsson, Jón Karlsson, Harald Roos, Henrik Düppe, Li Felländer-Tsai, Björn Rosengren (redaktörer)
Studentlitteratur; 2025
574 sidor
Efter några år inom allmänkirurgin valde jag att byta inriktning och gå vidare i yrkeslivet som ortopedspecialist. Mitt val gav upphov till många gliringar från mina kirurgkollegor, som flinande berättade historien om hur respektive specialist håller upp en hissdörr genom att använda den kroppsdel som man har minst nytta av. Medicinaren använder handen, kirurgen använder foten och ortopeden använder huvudet. Detta hände för många år sedan, när ortopedin på sjukhusen vanligen var en obetydlig sektion, underordnad allmänkirurgin.
Men det har runnit mycket vatten i Sveriges älvar sedan dess, och jag gläds verkligen när jag läser den nu utkomna andra upplagan av »Ortopedi«. Boken är ett storartat exempel på att ortopedin inte längre är förvisad till allmänkirurgins bakgård utan är en vetenskap som bär sig själv. Redaktörerna och författarna har förtjänstfullt åstadkommit ett monumentalt verk.
Boken är pedagogiskt uppdelad i tre delar, där man i del 1 bland annat går igenom historik och principiella frågeställningar. I del 2 ges en noggrann genomgång av hela kroppen från topp till tå vad gäller ortopediska frågeställningar och fakta, undersökningsteknik med mera. I den tredje delen behandlas barnaårens ortopediska problematik. Allt är genomgående noggrant och mycket informativt beskrivet och illustrerat med ett urval av bra bilder.
Det är inte mycket man retar sig på i denna förträffliga bok, utom kanske en liten detalj när det kommer till knäts anatomi. Författarna väljer att använda den historiska felbenämningen »knäskålssenan« när patellarligamentet avses. Patellarligamentet är den struktur som har sitt ursprung i patella och som fäster på tibias anteriora övre del, det vill säga tuberositas tibiae. Ligamentets latinska namn är ligamentum patellae, och det är inte en sena. Varför inte kalla strukturen för patellarligamentet i stället för att ytterligare befästa en gammal, slarvig och odistinkt felbenämning? Det är ju för övrigt flera senor som passerar knäleden.
Men frånsett den lilla randanmärkningen så är boken heltäckande och välskriven med hänvisningar och referenser till det senaste inom vetenskapen.
Slutkapitlet, skrivet av Li Felländer-Tsai och Anne Garland, är särskilt intressant läsning och låter oss få en inblick i vad framtiden kan tänkas erbjuda i form av utmaningar och möjligheter, till exempel hur AI kan användas och vilka problem som kan uppstå med en åldrande men aktiv befolkning. Den sista meningen i boken är den absolut bäst beskrivande om både nutiden och framtiden och lyder helt enkelt: »Tanken svindlar.«
Så numera behöver ortopeden inte längre använda huvudet för att öppna hissdörren. Hissen sköts automatiskt av AI …
