Om det som inte kan mätas i vården

I en dansk tidskrift år 2020 kunde man läsa att kvinnor är en förlustaffär för statskassan. Siffrorna kom från finansministeriet. Hur ska då detta tolkas? Gör det kvinnor mindre värda för samhället? Denna fråga är utgångspunkten för Emma Holtens bok »Underskott«.

Ekonomins språk genomsyrar allt i dagens samhälle. När olika makthavare säger att »det inte finns pengar«, kan det låta trovärdigt. Men vad får kosta? Värde är nämligen inte enkelt att mäta. När det gäller människor framträder emellertid de olika måttstockarna. Det gäller inte minst frågor kring vård och omsorg, där kvinnor står för den största arbetsinsatsen. Att vårda datorer och teknik lönar sig ofta mångdubbelt. 

Emma Holten menar att det sedan upplysningstiden har skapats en bild av samhället som en fabrik, där människor, arbetstider, relationer och hela vår tillvaro har omvandlats till varor med ett pris – däremot inte alltid med ett värde. Denna världsbild genomsyrar i dag hela vårt tankesystem. Och i ekonomiska modeller, där värdet inte kan mätas, sätts dess pris till noll.

Vård – oavsett om det är obetalt hushållsarbete eller avlönade vårdyrken – är av grundläggande betydelse för samhället, men undervärderat i ekonomiska och politiska sammanhang, menar Holten. I boken förespråkar hon förändringar som erkänner och rättvist kompenserar arbete inom vård och omsorg.

Holten går tillbaka till de filosofer som lade grunden för dagens ekonomiska tänkande. Thomas Hobbes skrev på 1600-talet att människor växer upp som isolerade svampar ur jorden, utan ömsesidiga beroendeförhållanden. Han menade att människan främst drivs av en kraft att dominera, att besegra sina medmänniskor i överlevnadstävlingen. John Locke menade att skötseln av människornas väl och ve tillhörde hemmet och att den därmed föll utanför ekonomins område.

Nationalekonomins grundare Adam Smith skrev »Nationernas välstånd«, som beskriver egenintresset som en naturkraft i ett mekaniserat marknadssystem, medan hans mor lagade middagarna åt honom. Den djupt älskade modern var emellertid en icke-existerande varelse i sonens ekonomiska system.

Såväl Hobbes som Locke och Smith utelämnar, enligt Holten, det faktum att »människor är ofullkomliga, ombytliga, ondskefulla, dumma, kloka och omhändertagande«. Vi är människor – inte maskiner.

Men medan Adam Smith ändå diskuterade moraliska aspekter som rättvisa och ojämlikhet, skalades detta bort av de så kallade neoklassikerna på 1800-talet. Man skapade i stället »Homo economicus«, som alltid strävar efter att maximera sin egen nytta. Trots att modellen inte återspeglar verkligheten användes den flitigt i försöken att upphöja ekonomin till en vetenskap.

Detta föråldrade ekonomiska tänkande upprätthålls dock fortfarande, eftersom inget annat sätt att mäta ekonomi har fått genomslag. Tänkandet använder i princip samma logik nu som då.

Ekonomernas mätinstrument har helt enkelt inte fungerat för verksamheter inom vård och omsorg. Detta gäller inte bara obetalt eller underbetalt kvinnoarbete. Holtens beskrivning kan lika gärna tillämpas på den professionella sjukvården och omsorgen, liksom på den verksamhet som bedrivs av bättre avlönade aktörer. I ekonomiska sammanhang räknas dessa områden som en belastning, även när det gäller de nordiska ländernas välfärdstjänster. Holten uppdaterar med ny forskning och söker efter nya verktyg.

Boken är läsvärd och ger dagsaktuella insikter. Den utgör en gedigen utgångspunkt för att handskas med den ekonomiska och administrativa överbyggnad som har drabbat dagens hälso- och sjukvård och som tar så mycket resurser på bekostnad av kärnverksamheten. Det vore kanske dags att på allvar konfrontera det förment vetenskapliga i ekonomernas världsbild?