Sjukhushistoria och människoöden i bok om Sahlgrenska
Medicin och människor. Det tredje Sahlgrenska sjukhuset
Gudrun Nyberg
Bokförlaget Korpen; 2025
214 sidor
Från 1855 till 1900 låg Sahlgrenska sjukhuset vid Grönsakstorget i Göteborg. Det var i en tid av stora förändringar i samhället såväl som inom medicinen. Till Göteborg skedde en kraftig inflyttning av människor från landsbygden. Göteborg blev en industristad. Inom sjukvården gjordes betydande framsteg inom kirurgin när hygien och anestesi gjorde sitt inträde i operationssalarna. Inom medicinen började man mäta temperatur och blodvärde och undersöka tumörer mikroskopiskt.
Sjukhuset har ofta kallats det tredje Sahlgrenska, eftersom det blev en efterföljare till två tidigare sjukhus som även de kallats Sahlgrenska. En intressant detalj är att den första arkitekten, Victor von Gegerfelt, gjorde två resor till kontinenten för att studera sjukhusbyggen innan han påbörjade ritningarna för Sahlgrenska 3 – ett slags omvärldsanalys, som det dessvärre tycks råda brist på i samband med sjukhusbyggen i dag.
I boken »Medicin och människor«, gör läkaren Gudrun Nyberg en närgången beskrivning av de anställda på sjukhuset. Nyberg har tidigare skrivit flera böcker om Göteborgs medicinhistoria [1-3].
Den här boken följer sjukhusets historia från invigningen 1855 till dess att Sahlgrenska sjukhuset flyttade till Änggården 1900. Enskilda människoöden beskrivs. Det är inte enbart hagiografier över läkarnas roll, utan även tvätterskor, eldare, maskinister, badare, hushållerskor, predikanter, sjukhuskommissarier och sjuksköterskor följs med personliga levnadsbeskrivningar.
Den brist på socialt skyddsnät som fanns i dåtidens samhälle återspeglades i sjukhuset, där de anställda saknade rätt till sjuklön, semester och pension. Villkoren var hårda och kontrasterar kraftigt med senare tiders välfärdssamhälle.
Genom de olika människoödena beskrivs sjukhusets utveckling. Det handlar inte bara om medicinska utmaningar, utan kanske än mer om sjukhusets tilltagande otillräcklighet inför de behov som fanns bland den växande befolkningen i och utanför Göteborg, något som ledde till att sjukhuset till slut stängdes 1900 och ersattes med ett nytt paviljongsjukhus, det som senare kommit att benämnas det fjärde Sahlgrenska.
Boken ger intressanta insikter i medicinens utveckling, sjukvårdens organisation och de bristande sociala nätverken under 1800-talets senare hälft. Den är rikt illustrerad och torde vara särskilt givande för dem som är intresserade av sjukhusens historia.
