Två systrar om åldrandets sluttande plan
Ja, vi åldras. Två systrar om vad som väntar – fakta och funderingar
Catarina Canivet, Maria Gruvstad
Carlsson bokförlag; 2025
299 sidor
»Ja, vi åldras« är en samtalsbok med informativa inslag om åldrandets sluttande plan fram till det oundvikliga slutet. Den skulle kunna, som Göran Greider skriver i det vackra förordet, bli ett upp-peppande och hurtigt inlägg med tanken att »70 är det nya 50«. Men boken är befriande fri från klämmighet och sträcker sig långt mycket längre än systrarnas egna funderingar om det egna åldrandet. I tolv kapitel och därpå följande efterord, referenser och appendix avhandlas den egna mammans död, begreppet ålderism, sömnstörning, allmänna krämpor, den åldrade individens behov och problem med sexualitet. Kapitlen inleds med enkla fakta (referenslista finns med i slutet av boken), för att följas av systrarnas/författarnas egna reflexioner. När man vant sig vid stilgreppet ger det en läsning som lockar till funderingar om hur våra egna livs- och yrkeserfarenheter får oss att tolka åldrandets process på olika sätt.
Men det är i de två kapitlen »Sårbarhet» och »Kan man välja livsslut?« som det hettar till. Kapitlen tar upp det som hör åldrandet till och som inte kan definieras som sjukdom, utan utsatthet: när vi blir i behov av andras hjälp då förmågan till autonomi avtar. Denna del av boken innehåller citat från böcker, intervjuer, utredningar och debattartiklar som alla tar upp vilka rättigheter en gammal människa har till hjälp och hur vård och omsorg förändrats och ter sig i dag. Minutstyrningen inom hemtjänsten är ett exempel. Författarna avslutar sårbarhetskapitlet med ett antal relevanta kommentarer och frågor: »Befintliga lagar borde ses över«, »Vem skall få en ändring till stånd?«, »Kan pensionärsorganisationerna hindra vanvården?« och »Kan man arbeta smartare?«.
Kapitel tio avhandlar så livets slut och vårdens hantering av döendet, såväl vad som är skrivet i ämnet som kloka reflexioner. Kapitlet beskriver dödshjälp i olika former, både dess »fördelar« och »nackdelar«. Författarna tar inte ställning i ämnet men önskar att riksdagen tillsätter en parlamentarisk utredning. Det har debatterats och skrivits mycket i ämnet – är tiden mogen för en utredning?
Livet levs som bekant framlänges men förstås baklänges, vilket denna bok ger insikter om. Jag förstår att systrarna Canivet och Gruvstad har lagt ned mycken tid för samtal, diskussion och läsning. En enda invändning jag har är att man på några få ställen använder en alltför talspråklig formulering, men boken med sina illustrationer är verkligen läsvärd.
Vill man fördjupa känslan ytterligare kan man läsa Linnea Swedenmarks diktsamling »En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss«.
