Vid yrkeslivets sista tröskel
Flodhästens erinran
Torsten Green Petersen
Eddy.se; 2025
308 sidor
Alla har vändpunkter i sitt liv. När man skriver examen, får sin första anställning, träffar sin första kärlek, håller sitt barn i famnen, fyller jämna år eller genomgår en svår händelse. Dessa speciella dagar blir ett tillfälle att blicka både framåt och bakåt. Vad har man lyckats med? Vad har inte blivit så bra? Det kan vara både intressant och smärtsamt att reflektera över lärdomar och olika upplevelser. Livet går vidare och saker och ting förändras. Vi förändras.
I sin första roman »Flodhästens erinran« (efter två essäböcker) skriver Torsten Green Petersen om en psykiaters sista dag i yrkeslivet. Han kommer att träffa sina patienter en sista gång. Därefter börjar ett nytt kapitel. Torsten Green Petersen är pensionerad specialist i både allmänmedicin och psykiatri, och när det gäller medicin, åldrande och olika reflektioner kring livet smälter han samman dessa teman i sin bok – inte minst med en mycket fin litterär stil.
När boken handlar om en psykiaters sista mottagningsdag kan man förvänta sig att få läsa terapiberättelser eller visdomsrika slutsatser efter ett långt yrkesliv. Men nej. Det är ingen bok som liknar Irvin Yaloms rörande berättelser. Det är snarare personliga reflektioner från olika faser i livet. Patienter kommer och går under en hel arbetsdag, men huvudfokus ligger inte på dem.
Genom sidorna befinner man sig kanske på en gungande båt i ett stilla hav vid höstens kant. Olika bilder dyker upp som vågor: minnen från barndomen och yrkeslivet, kärlek och sexualitet, fåglar och småstäder, krämpor och ensamhet. Varifrån kommer då flodhästen? Den gömmer sig i psykiaterns hjärta när han inte är läkare, utan morfar till sitt barnbarn. Som en saga eller symbolisk bild. Kanske bara som ett humoristiskt motiv.
Hur som helst är det både intressant och vackert att läsa hur psykiatern berör olika ögonblick i en viktig vändpunkt. Det här hjärtat har samtidigt sina sårbarheter, och efter en viss gräns är det nog inte lätt att bära allt och alla.
Det är välkänt att böcker är goda kamrater. När man vill landa efter en vändpunkt i livet kan »Flodhästens erinran« vara en utmärkt läsning. Det kan vara svårt eller lätt att ta nästa steg, och denna roman påminner om att vi inte alls är ensamma i sådana skeden.
