Salerno – Europas första medicinska högskola
Enligt legenden träffades fyra män av en tillfällighet en stormig natt under den antika akvedukten i Salerno och fann att de alla var läkare. De fyra var romaren Salernus, greken Pontus, araben Adela och juden Helinus. De kom från olika traditioner, men hade ett gemensamt intresse. Tillsammans lade de grunden för »Schola Medica Salernitana«, Europas första medicinska högskola.
Exakt så som i legenden gick det kanske inte till, men skolan i Salerno, söder om Neapel i nuvarande Italien, byggde tidigt på en syntes av medicinska traditioner från olika delar av Medelhavet. Detta möte av traditioner från olika geografiska och kulturella ursprung skulle visa sig vara mycket produktivt. Det var inte bara gammal kunskap som sammanställdes. Man betonade tidigt vikten av prevention framför behandling och samtidigt vikten av empiri.
Skolan grundades någon gång under 800-talet och var öppen för både kvinnor och män. Mellan 900- och 1200-talet nådde skolan sin höjdpunkt. Dess goda rykte spred sig över Europa, och under denna period sökte sig människor till Salerno, både patienter, för att återhämta sig och kanske också bli botade, och medicinstudenter.
Salernos medicinska fakultet i en miniatyr ur Avicennas kanon.
Foto: Wikimedia Commons
Salernos geografiska läge spelade en viktig roll för skolans utveckling. Böcker av Avicenna och Averroes kom över Medelhavet. Från Kartago kom läkaren och benediktinermunken Constantinus Africanus, som stannade i Salerno i ett antal år och där översatte viktiga texter från arabiska. Man hade också nära förbindelser med benediktinerklostret i Monte Cassino, 15 mil norrut, som grundats på 500-talet. I Monte Cassino fanns ett stort bibliotek med medicinska skrifter.
I Salerno gav man ut en samling medicinska skrifter, som med tiden skulle gå under namnet »Articella« (»Den lilla boken om läkekonsten«). Skriften innehöll både medicinens teorier, som de utformats av Hippokrates och Galenos, och praktiska råd om hur sjukdomar skulle behandlas. I och med att man knöt an till Galenos kom dennes teorier att dominera den medicinska undervisningen i Europa under lång tid. Salernoskolan lade stor vikt vid att förebygga sjukdomar genom att undervisa om att leva ett hälsosamt liv. Kroppen skulle hållas i balans enligt Galenos tänkande.
I anslutning till skolan började man även undervisa i filosofi, juridik och teologi. Under de första århundradena fanns kvinnor både som lärare och studenter. Den mest kända av dessa kvinnliga lärare var Trota (ibland kallad »Trotula«, vilket också är namnet på hennes skrifter), som sannolikt levde under början av 1100-talet. Hon författade flera skrifter om gynekologi och kosmetik, som fungerade som läromedel i flera sekler. Trota var inte ensam kvinna: »Mulieres Salernitanae« (fruntimren i Salerno) var länge ett begrepp för kvinnorna som var verksamma vid Salernoskolan.
Salernoskolan verkar från början ha varit en ganska löst sammanhållen utbildning, där de olika medicinska traditionerna berikade varandra. Även om medicinska skrifter översattes till latin verkar den kliniska erfarenheten ha haft en viktig plats, och den medicinska vetenskapen blev den första att komma ut ur klosterbiblioteken och konfrontera verkligheten.
De läkare som undervisade i Salerno var inte prästvigda, till skillnad från förhållandet vid de medicinska fakulteter som växte fram på olika håll i Europa under 1100- och 1200-talen, där det var regel att professorerna skulle vara prästvigda. I och med detta kunde Salernoskolan upprätthålla en viss självständighet gentemot kyrkan.
På 1200-talet formaliserades utbildningen i och med sanktionering av värdsliga furstar och att formella utbildningskrav infördes. Så småningom infördes en läroplan som bestod av 3 år logik, 5 år medicin (inklusive anatomi och kirurgi) samt ett år med en erfaren läkare. Vidare ingick en obduktion i undervisningen vart femte år.
I och med att andra universitet bildades minskade Salernoskolans betydelse, men den var i drift fram till 1811. Detta år stängdes den för nya studenter och förde en tynande tillvaro fram till 1861, då den definitivt stängdes av den nybildade italienska statens utbildningsminister.
Plakett i Salerno i Italien, till minne av Europas första medicinska högskola. Foto: Anders Jeppsson
I dagens Salerno är det svårt att förbigå skolans historia, som använde olika byggnader i staden för undervisningen. Man kan gå på sightseeingtur och beskåda byggnader med anknytning till skolan, däribland katedralen, i vars krypta evangelisten Matteus sägs vara begravd. På vissa gator finns minnesplaketter över kända läkare.
Salernoskolans virtuella museum, som presenterar en resa i skolans historia med bild och ljud, är en kortfattad men intressant presentation, som även ges på engelska.
Museet är väl värt ett besök och en god anledning att resa till Salerno.
