Mer om eponymer
Ett exempel på vacklande bruk av eponymer är termen Willis–Ekboms sjukdom, som infördes 2013 som ersättning för restless legs-syndrom.
Karl-Axel Ekbom (1907–1977) var, förutom »neurologins fader« Thomas Willis (1621–1675), den som först beskrev tillståndet; i sin avhandling från 1945 myntade han förresten också termen »restless legs«.
Jan Ulfberg skrev om namnbytet i Läkartidningen 2014 [1] och konstaterade bland annat att det gick emot tendensen att frångå eponymer till förmån för mer deskriptiva termer. Termen »restless legs« ansågs dock brista i precision, bland annat då besvären inte alltid är begränsade till benen, och trivialisera patienternas lidande. Den amerikanska stiftelsen Restless Legs Syndrome Foundation, som drev på ändringen, skrev på sin blogg: »Many patient advocates and researchers view the existing name as inaccurate and often trivializing of the inherent suffering experienced by those with the disease« [2].
Ganska snart därefter, 2016, publicerades Ekboms memoarer (händelsevis på Läkartidningens förlag) [3-5]. Vid det laget hade dock redan en helomvändning skett. I maj 2015 skickade ovannämnda stiftelse, nu med namnet Willis-Ekbom Disease Foundation, ut ett pressmeddelande [6] med innebörden att man med omedelbar verkan återgick till det ursprungliga namnet, tydligen som en följd av allmänt missnöje (»We have heard from countless Foundation members, healthcare providers and researchers that restless legs syndrome is their preferred term«). Den gamla, välkända termen ansågs också bättre gynna stiftelsens finansiering och utbildningssatsningar, så det var väl inte bara terminologiska resonemang som låg bakom.
Karl-Axel Ekboms memoarer.
I dag används de båda termerna ofta parallellt (WED/RLS). Ett problem för svenskt vidkommande är att »restless legs« inte har en väletablerad översättning. Ekbom själv använde i förbigående »rastlösa ben« och »oroliga ben« [3], men ingendera har kunnat konkurrera ut hans egen engelska term, även om framlidne professor Lindskog angav »rastlösa ben« i sitt standardverk »Medicinsk terminologi«. Det är alltså inte enbart för att hedra en landsman som vi gärna fortsätter att kalla det Willis–Ekboms sjukdom.
