Som läkare kan man inte utan vidare studera patienter eller frivilliga försökspersoner. Även en enkel undersökning behöver granskas av en etisk kommitté. Att få etiskt tillstånd har blivit allt svårare och kostar dessutom en del pengar. Syftet med en detaljerad etisk granskning, att värna om människors integritet och bromsa mindre genomtänkta studier, är vällovligt. Å andra sidan kan en alltför ingående kontroll i praktiken bli ett forskningshinder. I flera länder är detta redan ett problem.
Samma krav på etisk granskning finns inte inom humanistisk forskning. Som kulturarbetare har man nära nog obegränsad frihet att studera medmänniskor och sammanställa sina observationer.
Det statliga Dramatiska Institutet kan därför låta eleverna driva ett projekt för 6–10-åringar om att »utforska kärlek, sin kropp och sexualitet« (www.dramainst.se). Några besvärande frågor kring etiken och de medverkandes lämplighet och kompetens behöver inte ställas.
Det finns faktiskt goda medicinska skäl att studera barns sexualitet, inte minst för att veta vad som är normalt och vad som kan vara konsekvenser av otillbörlig påverkan.
En barnpsykiater skulle knappast få etiskt tillstånd för att på samma sätt som i teaterprojektet få observera barns reaktioner på erotiskt eller sexuellt färgat material. Det skulle uppfattas som integritetskränkande.
Naturligtvis är det en väsensskillnad mellan konst och forskning även om detta numera så omskrivna teaterprojekt faktiskt kallats »research« av de medverkande.
Varför teaterelever kan ägna sig åt det som är alltför känsligt för medicinsk personal med professionella kunskaper och syften är en intressant etisk fråga.
