Forskarna Hélène Sandmark och Monica Renstig presenterade nyligen i Dagens Nyheter (10/2) en uppmärksammad undersökning av faktorer bakom långtidssjukskrivningarna. Fokus läggs på kvinnorna, som är dubbelt så mycket långtidssjukskrivna som män.
En intressant aspekt är att hela 93 procent av de långtidssjukskrivna kvinnorna uppger att de vill börja yrkesarbeta igen, detta trots att nio av tio skulle förlora ekonomiskt på detta till följd av ökade utgifter för resor, luncher etc.
Många av dem säger dock att de skulle behöva byta arbetsuppgifter eller arbetsgivare för att på nytt kunna börja arbeta. Samtidigt upplever man att möjligheterna att byta är starkt kringskurna. Det finns få alternativa arbetsgivare, särskilt inom vården.
Detta kan sättas i kontrast till forskarnas bedömning att risken för långtidssjukskrivning är mellan tre och fem gånger större om en kvinna inte bytt arbetsgivare under sitt yrkesliv. Här ligger alltså en av förklaringarna till att just sjukvården är en av de sektorer som drabbats hårt av långtidssjukskrivningar.
Lägger man till detta att stora hierarkiska organisationer med låg delaktighet upplevs som negativa och omoderna är resultatet knappast förvånande. Vårdsektorns närmast monopolistiska struktur bidrar alltså i sig till utslagningen från arbetslivet.
Forskarna betonar att fler och mindre arbetsplatser där medarbetarna är mera synliga och delaktiga, tillsammans med initiativ som uppmuntrar kvinnor att byta yrke några gånger i livet, skulle minska inlåsningen.
Sandmarks och Renstigs undersökning stöder och bekräftar därmed Läkarförbundets uppfattning om behovet av en ökad mångfald av arbetsgivare inom vården. Det är dags för ett systemskifte som förutom att det kan bidra till en effektivare vårdorganisation leder till att fler kan återgå i arbete och minska bidragsberoendet.