I Skandinavien utgör idrottsrelaterade skador minst 10 procent av alla akuta traumafall. Knä- och ankelskador är vanligast, och de förstnämnda kan kräva kirurgisk behandling och innebära risk för lång rehabilitering och sena sequelae.
Att man med ett enkelt träningsprogram kan minska antalet benskador till hälften är således värt att uppmärksamma. Odd-Egil Olsen och medarbetare lottade 123 norska handbollsklubbar till att låta spelarna gå igenom ett strukturerat uppvärmningsprogram före match eller träning eller värma upp »som vanligt«. Interventionsprogrammet, som bestod i styrke-, balans- och teknikövningar, tog ca 20 minuter i anspråk och finns beskrivet på nätet i anslutning till artikeln (BMJ. 2005;330:449-52.)
Efter den åtta månader långa spelsäsongen minskade alla typer av benskador med i runda tal 50 procent i interventionsgruppen. Totala antalet skador var 95, mot 167 i kontrollgruppen, antalet knäskador 19 mot 38, ankelskador 28 mot 40 och armskador 17 mot 39. Det var främst skadorna under match som minskade.
Att uppvärmningsprogrammet är effektivt i handbollssammanhang är uppenbart, och författarnas rekommendation att det borde användas som rutin känns inte särskilt kontroversiellt. Den undersökta gruppen var 16- till 17-åriga spelare på elitnivå, och man kan undra om resultaten är applicerbara på andra grupper. Författarna menar dock att skademekanismerna är lika i alla bollsporter. Programmet kan lätt modifieras efter den aktuella idrottens krav och börja användas redan i 10-årsåldern.
Följsamheten kan vara ett problem. Endast 87 procent i interventionsgruppen följde verkligen ordinationen, och flera slutade direkt efter studiens slut.
