Den 1 april är det fullmäktigemöte för Sveriges yngre läkares förening (Sylf), inledningstalar gör vård- och äldreomsorgsministern Ylva Johansson. Motionerna till mötet speglar några av de frågor som engagerar underläkarna: hur vi ska bistå läkare med utländsk examen, vikten av fler alternativa vård- och arbetsgivare, lönesättning av forskarutbildade läkare, arbetssituationen för underläkare vid HSAN-anmälan etc.
Liksom många andra fackliga organi-sationer har Sylf noterat ett minskat intresse för fackligt engagemang och medlemskap. Medlemsantalet sjönk från mitten av 1990-talet fram till för något år sedan. Föreningen organiserar idag drygt 7 300 medlemmar.
Vid sidan om en hög organisationsgrad är det fackliga engagemanget bland underläkare avgörande för Läkarförbun-dets legitimitet som företrädare för Sveriges läkarkår. Sylf har i dagarna sammanställt en undersökning bland föreningens lokala förtroendemän. Avsikten var att få en bild av vad som leder fram till fackligt engagemang, vilka faktorer som spelar roll för om engagemanget upplevs som meningsfullt samt de lokala förtroendemännens förutsättningar för att utföra sitt uppdrag.

I enkäten utkristalliserar sig den förtro-endevalde Sylfaren som en 31,5 årig le-gitimerad läkare, fackligt engagerad sedan 2,5 år och under specialistutbildning i internmedicin, gynekologi/obstetrik, kirurgi, barnmedicin eller reumatologi. Andelen kvinnor bland förtroendevalda är 56 procent, vilket är exakt representativt för hela Sylfs medlemskår – kvinnorna är dock överrepresenterade som ordförande (63 procent).
De unga förtroendevalda drivs av att vilja förändra och få insyn i sjukvårds-organisationen. De frågor som engagerar mest handlar om arbetsmiljö, utbildning och lön.
Förutsättningarna för att sköta de fackliga uppdragen är dock inte till-fredsställande. Knappt hälften av förtro-endemännen uppger att de fått facklig utbildning och endast en fjärdedel har facklig tid avsatt för uppdraget. Som ung och engagerad men utan facklig erfarenhet behövs utbildning. Specifikt nämner man utbildning rörande arbetsrätt och förhandlingar. På önskelistan står även mer tid för att kunna utföra ett bra arbete samt stöd av rutinerade kolleger.

Det fackliga arbetet är tyngre än vad många förväntat sig, och anmärkningsvärt är att en av fem anger att arbetsgivaren har en negativ attityd till det fackliga engagemanget, bla då det leder till bortavaro från kliniken. Det positiva som framhålls är kontakten med medlemmarna och den lokala läkarföreningen.
Mest nytta anser de sig ha åstadkommit inom utbildningsområdet och minst på arbetsmiljöfronten. De största hindren för fackligt engagemang är framför allt tidsbrist och att det är svårt att kombinera med det egna sociala livet. Brist på facklig kunskap är också ett hinder.

Sammanfattningsvis är många av Sylfs förtroendemän dåligt rustade när det gäller fackliga kunskaper, och de flesta slåss mot tidsbrist. Positivt är att många orkar fortsätta på sin post så länge som de gör, och att man även kan definiera områden för framgång.
Sylf utgör tillsammans med Medicine studerandens förbund (MSF) rekryte-ringsgrunden för ett fortsatt starkt Lä-karförbund, både för medlemsanslutning och återväxt av fackliga förtroendemän.
För ett vitalt fackförbund är det oerhört viktigt att den fackliga stafettpinnen förs vidare bland medlemmarna. Att tjäna kåren med fackligt arbete måste ses som en naturlig del för många fler. För-utsättningarna för alla förbundets förtro-endemän att driva de fackliga frågorna måste förbättras, och för att få unga läkare att engagera sig fackligt måste det ges tid och utbildning.
Det engagemang för att vilja förändra och förbättra som finns hos de unga lä-karna måste tas tillvara bättre. Utan fackligt aktiva yngreläkare går vi en svår framtid tillmötes. Det gäller för både Läkarförbundet och våra arbetsgivare.