Allmänläkaren Björn Olsson, Luleå, fd ordförande i SFAM, går i tidskriften Medicinsk axess till angrepp mot landstingsbyråkratiernas införande av en »sköterskeledd b-sjukvård«:
»Det pågår en revirstrid inom den svenska allmänmedicinen. Allmänläkarnas revir heter personlig vård baserad på skickliga allmänläkare med god personlig kännedom om sina patienter och god förmåga att ställa rätt diagnos och utifrån detta föreslå patienten utredning och behandling i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vårdfackets revir är tidboken och telefonen. Patienten skall ringa (eller möjligen maila) sköterskan som med hjälp av sin tidbok och i bästa fall en lathund vid namn ÔSymtom råd åtgärd´ skall besluta om och när patienten skall få komma till en läkare. Vilken läkare patienten skall få komma till bestäms av telefonsköterskan (begreppet rådgivningssköterska anser jag bör utmönstras, utan personlig kännedom om patienten och utan kompetens att ställa diagnos kan knappast några professionella råd till sjuka människor givas).
Närhet, kontinuitet och tillgänglighet
De närmaste 5 åren blir avgörande. Antingen vinner allmänläkarna revirstriden, då kommer fler läkare att vilja bli allmänläkare. Vi kommer att bli så många att varje människa i det här landet har möjlighet att lista sig hos en allmänläkare som har tillräckligt med arbetsutrymme för att kunna erbjuda alla som behöver det en god familjemedicinsk vård, utformad efter individens behov och präglad av de gamla honnörsorden från 70-talets visionärer, närhet, kontinuitet och tillgänglighet. Eller så får vi en sköterskeledd b-sjukvård präglad av bristande kontinuitet, opersonlig och bemannad med de doktorer som inte fick jobb på sjukhusen.
– – – Jag är rädd att om de nuvarande landstingsbyråkratierna får fortsätta att styra och ställa med den svenska sjukvården, blir primärvården en b-sjukvård för dem som inte har råd och kontakter att skaffa sig något bättre.«
