Hur skulle man kunna tjäna något på att patienterna tvingas till två läkarbesök i stället för ett? Kan det bli billigare vård om både husläkare och specialist måste avsätta mer pappersvändartid för att hantera remisserna?
Den frågan ställdes i denna spalt i höstas när landstinget i Stockholm övervägde att utvidga det remisstvång som då införts för besök hos öron- och hudläkarna till att gälla nästan alla privata specialister.
Så blev det dessbättre inte, och nu har landstinget tvingats till reträtt även vad gäller hudläkare och öron- näs- och halsspecialisterna. Remisstvånget till dessa slopas den 1 november i år.
Stockholmslandstinget tror att man trots allt sparat ca 20 miljoner kronor (av förväntade minst 50–100 miljoner) på remisstvånget. Det vägde dock inte upp det missnöje som inte oväntat uppstått hos patienter, husläkare och specialister. Till det kommer att kalkylerna är högst osäkra. Man har enligt uppgift inte räknat in läkarnas merkostnader för den ökade administrationen.
Nåväl – bättre sent än aldrig, sade visst syndaren när han vaknat. Logiskt vore väl nu att även slopa remisstvånget till sjukgymnasterna – onödig byråkrati är väl onödig var den än förekommer?