I nästa vecka träffas de fem nordiska läkarförbundens etiska råd till ett seminarium i Sverige. Dessa träffar startade i början av 1980-talet och har sedan ägt rum vartannat år. En etisk debatt och en följande korsbefruktning av tankar, idéer och normer fanns naturligtvis även tidigare – både på nordiskt och internationellt plan.
Med seminarierna tog dock läkarförbunden ett uttalat ansvar för att diskussioner kring angelägna etiska frågor kontinuerligt förs mellan de nordiska förbunden – en dialog som också haft betydelse för genomslag av nordiska synpunkter i större internationella sammanhang som t ex World Medical Association (WMA).
Nästa veckas seminarium ligger tidsmässigt också nära den 18 september – av WMA proklamerat till Medical Ethics Day, till åminnelse av organisationens formella tillkomst denna dag år 1947.

Är inte läkaretiken fastlagd sedan länge? Behövs diskussionsmöten av det här slaget? Visst finns grunder i läkaretiken av gammalt dato och som har överlevt tiden, såsom att läkaren skall verka för patientens bästa – detta fanns redan i den hippokratiska eden. För etiska frågeställningar kring forskning på människa tillkom 1964 WMAs Helsingforsdeklaration i sin första version, vars etiska principer varit normgivande sedan dess.
Det finns ett samspel mellan läkaretiken och de värderingar som är rådande i samhället. Ibland innebär det att läkaretiken påverkas – t ex skiftet från en paternalistisk syn på patienten till dagens uppfattning att patienten är självbestämmande med rätt till full information. Men det kan också innebära att läkaretikens roll blir att bjuda motstånd mot företeelser i samhället– exempelvis genom att värna individens beslutanderätt och därmed ta avstånd från tvångsmatning i hungerstrejksituationer.
Kravet på mänskliga rättigheter är historiskt relativt modernt – och ett fält där även läkaretiken engagerat sig: Förbud för läkare att medverka till tortyr och annan förnedrande behandling av fängslade personer, och förra årets nordiska läkarförbundsuttalande mot dödsstraffet är ett par exempel.

Nya vetenskapliga landvinningar påkallar ofta etiska ställningstaganden – det har varit fallet med artificiell insemination och genteknik. Ett samhälle i utveckling erbjuder nya möjligheter men ibland också problem.
»Läkaretik–Medicinsk etik–Samhällsetik; beröringspunkter/avgränsningar« känns därför naturligt på etikseminariets agenda, likaså »Kosmetisk kirurgi«. I dagens kroppsfixerade samhälle och medieförstärkta idealvärld – var går professionens etiska gränser för ingreppen, och vilken etik skall råda inom marknadsföringen av dessa tjänster? »Relationerna läkare–läkemedelsindustri« är numera också en ständigt aktuell etisk fråga
Det har någon gång sagts att etiska frågor inte är till för att lösas utan för att diskuteras. Något ligger det i detta. Men målet är att inom professionen nå fram till största möjliga samstämmighet om vad som i olika situationer är etiskt rimligt och riktigt. En förutsättning för att nå dit är en fri och ständigt pågående diskussion med bredaste möjliga deltagande.

Det finns idag många goda krafter som verkar för att etikens krav respekteras, bl a landets forskningsetiska kommittéer när det gäller den typen av frågor. Men lika viktiga är den rad etiska kommittéer/grupper som finns inom den vardagliga sjukvården, de personer som verkar i dem och där mer vardagsnära etiska problem tas upp till diskussion.
Ett bra sätt att erkänna den vikt de etiska frågorna har är att uppvärdera etikens plats inom bl a läkarutbildningens alla steg, och att sjukvårdens yrkesutövare ges möjlighet att diskutera de etiska frågorna i sitt arbete.
Det är med etiken som med demokratin – den kan kännas självklar och tas för given, men vi gör klokt i att försvara den, bekräfta den och aktivt arbeta med den – dagligen och stundligen.