I Högskoleverkets rapport Konsekvenser av ett utökat studieår (HSV 2005:12 R) utreds möjligheten att införa ett sk utökat studieår i svenska högskoleutbildningar. Med ett utökat studieår menas ett läsår som är upp till 50 veckor långt jämfört med dagens 40. Det utökade studieåret skulle erbjudas som ett alternativ till det normala studieåret på vissa utbildningar och lärosäten.
Fördelarna med sådana studieprogram skulle vara att studenterna får examen snabbare och att studenternas för-sörjningsproblem under sommarmånaderna skulle lindras. SACO studentråd har ställt sig positivt till förslaget, men Medicine studerandes förbund (MSF) har i rådet tydligt framfört att ett utökat studieår inte passar på alla utbildningar, tex läkarutbildningen.

Det viktigaste skälet till MSFs uppfatt-ning är att läkarutbildningen till så stor del består av klinisk tjänstgöring. Denna är beroende av att det finns kliniskt verksamma läkare i tjänst som handleder studenterna. Den kliniska utbildningen skulle därför inte fungera på sommaren när de flesta ordinarie läkare har semester.
Under kurserna på den kliniska delen av utbildningen läser studenterna teori och praktik integrerat. Detta gör det omöjligt att förlägga enstaka kurser till sommartid.
Högskoleverket har endast konsulterat Karolinska institutet, där studenterna har valbara kurser om 17 poäng under utbildningen. Rapporten nämner möjligheten att förlägga sådana kurser sommartid. Men även dessa kurser kan ha kliniska inslag och kan därmed inte genomföras i semestertider. Andra lärosäten har dessutom färre valbara kurser.

Ett utökat studieår på läkarutbildningen skulle försämra studenternas privateko-nomi. Läkarstudenter har lätt att få sommarjobb inom sjukvården, vilket ger nyttiga erfarenheter inför det framtida yrket och ett välkommet tillskott i kassan.
Ungefär hälften av läkarstudenterna saknar studiemedel för en eller flera terminer på grund av maxgränsen på 240 veckor. Dessa studerande är mycket beroende av att arbeta så mycket som möjligt på sommaren. Ett förlängt studieår skulle tvinga fler av dem till onödiga studieuppehåll.

Även de läkarstudenter som får studiemedel skulle få sämre privatekonomi, eftersom man tjänar mer på att arbeta än på att studera med studiemedel sommartid. Endast de som inte lyckas få ett sommarjobb skulle få en förbättrad eko-nomi av ett utökat studieår.
Läkarutbildningen är en lång och krävande högskoleutbildning. Utrymme till reflektion över studierna är mycket viktigt. Läkarstudenterna måste få möjlighet att utveckla sin personliga mognad och sitt förhållningssätt till sjukdom och död. De behöver därför, förutom att arbeta, även ha några veckors ledighet på sommaren.

Det finns säkert utbildningar där ett ut-ökat studieår skulle kunna fungera som en snabbare väg till examen för den student som så önskar. Ett problem är dock att den som läst sin utbildning på snabbfart kanske inte kan få den tillgodoräknad vid studier eller arbete utomlands. De flesta europeiska länder tar inte hänsyn till hur långt ett läsår är utan bara till hur många läsår personen har studerat.
Även samhällsekonomiskt finns det frågetecken kring förslaget. Högskole-verket skriver först att ett utökat studieår skulle kunna vara 45 veckor långt, men i den samhällsekonomiska analysen har man utgått från 50 veckor. Förslaget skulle då, enligt analysen, leda till en vinst för samhället när det gäller tex ci-vilekonomutbildningen.

Ett så långt läsår skulle emellertid ge studenterna endast två veckor ledigt per år. Det är ytterst tveksamt om studenter vill eller kan studera 50 veckor per år med bibehållen studieprestation. Den samhällsekonomiska vinst som redovisats riskerar därför att antagligen bli mindre eller helt utebli.