För snart tre år sedan ändrades reglerna för läkemedelsförmånen. Apoteken ska numera byta ut ett förskrivet läkemedel mot billigaste likvärdiga läkemedel (sk generisk substitution) eller låta patienten betala mellanskillnaden.
Läkarförbundet motsatte sig föränd-ringen, bla med motiveringen att systemet skulle bli förvirrande för patienterna, särskilt för äldre och kroniskt sjuka med många läkemedel. De riskerade att allt som oftast möta nya läkemedelsnamn med varierande utseende på pillret – till men för följsamheten till läkarnas ordinationer. Så har tyvärr också blivit följden.
Det är inte ovanligt att patienter tar dubbel dos av en substans – dels tidigare ordinerat varumärke, dels nytt av apoteket utbytt läkemedel. Omvänt förekommer att patienter inte vågar ta en medicin som de inte känner igen från diskussionen med läkaren. Även andra problem – administrativa och praktiska – har uppstått med dagens system.

Läkemedelsverket är i färd med att ut-reda om det inte vore bättre att i stället införa generisk förskrivning, dvs att lä-karen i stället för produktnamnet (varu-märket) skriver det generiska namnet på receptet. Försöksverksamhet i liten skala har genomförts i Västra Götaland, med i huvudsak positivt resultat och nöjda användare.
Läkarförbundet har nu beslutat förorda generisk förskrivning framför ett behållande av dagens system. En sådan förändring löser visserligen inte alla problem, tex de återkommande utbytena på apoteken, men bör ändå bidra till ökad patientsäkerhet.
Det viktigaste är att patienten och lä-karen från början diskuterar »rätt« läkemedelsnamn, det generiska, som pati-enten de facto kommer att hämta ut. Förpackningarna måste dock göras om så att substansnamnet lyfts fram och handelsnamnet tonas ner. Sammantaget minskas därmed risken för hopblandningar och bristande läkemedelsföljsamhet.

Möjligheterna till undantag från gene-risk förskrivning är emellertid mycket viktiga. Läkaren måste kunna välja en specifik produkt till patienten, om man annars riskerar försämra behandlingen eller patientsäkerheten. Det gäller tex kombinationspreparat eller när det före-kommer farmakologiska skillnader mellan original och generiskt läkemedel.
Även vid andra skäl, exempelvis psykologiska, eller vid allergi mot färgämne, måste det vara möjligt att få recept på en specifik produkt från en bestämd tillverkare.
Det kan också gälla i situationer när läkemedelskoncentrationen noggrant måste följas över dygnet vid behandling av vissa sjukdomar som epilepsi, hjärtsvikt etc.

Även om patientsäkerheten är det som måste väga tyngst när man tar ställning till frågan om generisk förskrivning, kan man även se andra fördelar med ett byte av system. Läkaren slipper att kontinuerligt uppdatera aktuell förskrivning beroende på vad apoteket expedierat och får mer tid till patientnära uppgifter.
Läkemedelsnamnen blir gemensamma i alla sammanhang – grundutbildningen, läroböcker, facktidskrifter, kongresser och den dagliga verksamheten. Internationellt sett är substansnamnen »farmakologins esperanto«, vilket underlättar rörlighet och förståelse.
En övergång till generisk förskrivning ställer emellertid krav på andra förändringar. Ett absolut krav är att alla läkare har tillgång till väl utvecklade elektroniska förskrivarstöd.
Dessutom måste man utveckla en gemensam, på sikt rikstäckande, läkemedelsjournal kopplad till patientjournalen. Där ska läkaren kunna finna uppgifter om patientens samlade läkemedelsanvändning, förskrivningsorsaker, diagnoser och eventuella allergier. Med dessa förändringar ökar förutsättningarna radikalt för en rationell och säker förskrivning.