Läkarförbundet startade redan 1903 ett försäkringsbolag för att bistå medlemmarna med ansvarsförsäkring samt liv- och kapitalförsäkringar. Historiken från början av 1900-talet till idag är intressant ur många aspekter, och bolaget har under decennierna sett rätt olika ut.
Efter den stora depressionen kring 1930 kom Salus länge att samverka med en rad livbolag. Vid 1990-talets början återstod av detta en samverkan inom ett konsortium där Skandia skötte kapitalförvaltningen och Trygg Hansa försäkringarna.
1994 beslöt Konkurrensverket att samverkan måste upphöra då bolagen teoretiskt skulle kunna utbyta information. Det var inledningen till det som idag är viktigt för många försäkringstagare i nuvarande SalusAnsvarLiv.
Efter Konkurrensverkets utslag skaffade sig Salus rätt att bedriva försäk-ringsverksamhet i egen regi, och en stor del av försäkringstagarna valde i samband med denna förändring att vara kvar i Salus.

Salus styrelse beslöt att bilda ett holdingbolag där försäkringstagarna fick aktietilldelning i relation till sina premieinbetalningar. A-aktieägarna var Lä-karförbundet och Praktikertjänst medan de 13 000 läkarna fick B-aktier. I januari 1997 introducerades bolaget på börsen.
Den 1 juli 1997 övertog Salus försäk-ringsbolaget Ansvar, som under 1990-talet drabbats av ekonomiska problem. Både Salus och Ansvar väntade sig fördelar av den större kundgruppen och en administrativ samordning.
Denna affär blev dock inte vad de deltagande parterna hade hoppats. Det följde först problem inom sakförsäkringar genom ökade kostnader för personskador. Därefter följde krisen för livbolagen inklusive SalusAnsvarLiv.
Många kritiska röster har hörts, och självklart är det enklare att med facit i handen sätta betyg på olika affärer. Det är viktigt att försöka sätta in händelser i ett sammanhang. Att med dåtidens höga ränteläge förutse dagens utveckling var säkert inte lätt.

Läkarförbundet har under perioden omprövat sin roll och beslutat att avveckla rollen som huvudägare. Vi måste även fortsättningsvis försöka agera klokt för bolaget, inte minst för att de medlemmar som är försäkringstagare ska få bra lös-ningar.
Med dagens erfarenhet skulle Läkarförbundet inte inlåta sig som en aktör på denna marknad Vi måste fokusera på det som medlemmarna förväntar sig och inte på affärsverksamhet. Att vara huvudägare i ett börsnoterat bolag är mindre lämpligt.
I dagarna sänds de första breven till försäkringstagarna med erbjudande om flytt från SalusAnsvarLiv till SEB Trygg Liv. Jag har som representant för ägaren försökt att under rådande omständigheter agera för att försäkringstagarna ska erbjudas ett så bra alternativ som möjligt, vilket jag anser att dagens förslag innebär.
Det har framförts förslag till alternativa lösningar, t ex fri flytträtt. Detta har inte för mig framstått som realistiskt på grund av den ömsesidiga försäkringsformen. Det skulle också innebära krav på förnyad hälsobedömning, vilket kan medföra att vissa medlemmar utestängs.

När brevet med erbjudandet kommer blir det upp till var och en att välja att flytta sin försäkring eller ej. Jag måste samtidigt ödmjukt konstatera att det är svårt att göra detta val, informationen om risker med kapitalförsäkring och förvaltning har inte alltid kommunicerats på ett begripligt sätt. Valet innebär också att försäkringstagarna måste fundera över t ex riskspridning.
Ett sätt att få mer information kan vara att vända sig till en fristående mäklare. Sannolikt är det dock svårt att få objektiva råd eftersom rådgivarna sällan är obundna. Som Läkarförbundets representant har jag verkat för att den lösning som erbjuds försäkringstagarna ska vara den bästa.