I början av 1990-talet försvann det särskilda arbetsmiljöavtalet inom kommunal sektor. Samtidigt upphörde det detaljerade och formaliserade avtalet om medbestämmande som tillkommit redan i början av 1980-talet. Tanken för 15 år sedan var att tillskapa ett system där arbetsmiljöfrågorna skulle hanteras integrerat med övriga inflytandefrågor i den lokala samverkan mellan parterna.
Denna grundtanke var god, men i praktiken blev resultatet att arbetsmiljöfrågorna kom i bakgrunden. Många skyddsombud kände sig »hängande i luften«, och i stället för att arbetsmiljön diskuterades och hanterades som en viktig fråga i det vardagliga arbetet kom den allt mer att bli en särskild fråga som hanterades fristående från partsarbetet. Detta ledde många gånger till ett motsatsförhållande mellan arbetsgivarna och läkarna i dessa för verksamheten och allas välbefinnande helt avgörande frågorna. Det krävs att man har ett system som gör att arbetsmiljön är en ständigt närvarande fråga där den hör hemma, dvs på kliniken/vårdcentralen, och att den är ett mycket naturligt inslag i de lokala parternas samverkan.
Det är just detta som vi hoppas nu skall hända efter det att det centrala avtalet FAS-05 (Förnyelse, Arbetsmiljö och Samverkan) tillkom i avtalsrörelsen. Avtalet i sig bygger på samma grundtanke som gällde för 15 år sedan, men man försöker nu ta lärdom av det som gick snett under 1990-talet. Detta innebär bl a att de centrala parterna tar ett stort gemensamt ansvar för att göra avtalet och dess intentioner kända. Under våren genomförs därför ett antal partsgemensamma konferenser över landet där skyddsombud och andra förtroendevalda från läkarföreningarna gärna bör delta.
Senare under året är det vår förhoppning att en utbildningsdrive inom arbetsmiljöområdet riktad till vårdens chefer, skyddsombud m fl skall komma igång. Vi tillmäter en sådan gemensam utbildning, och då gärna mycket nära den dagliga verksamheten, stor betydelse. Vår enkät till förbundets skyddsombud visar också att behovet av utbildning och stöd till dessa är uttalat. Det nya i FAS är just betonandet av ett partsgemensamt arbetsmiljöarbete i vardagen.
Det mesta borde gå att hantera mellan de lokala parterna. Det handlar om att föra in frågorna som dagliga och viktiga komponenter. Avtalet betonar det systematiska arbetsmiljöarbetet. Även jämställdhets- och mångfaldsarbetet har lyfts fram, liksom åtgärder för att motverka alla former av diskriminering. Den enskilde medarbetaren har också kommit mer i fokus.
Andra frågor som uppmärksammas i FAS är betydelsen av företagshälsovården, där det känns som denna viktiga verksamhet äntligen är på väg tillbaka på ett konstruktivt sätt. På den centrala nivån har förbundet deltagit i omorganisationen av det partsgemensamma arbetsmiljöarbetet och engagerat sig på ett tydligare och mer bestämt sätt.
Detta arbete sker dels inom det partssammansatta Arbetsmiljörådets ram, dels genom inflytande över det preventionsarbete och den forskning inom området som försäkringsbolaget AFA står för. Problemet är dock att oavsett hur mycket arbete de centrala parterna lägger ner i arbetsmiljörelaterade frågor så kvarstår att skall något väsentligt hända så måste det ske genom hårt arbete och engagemang av skyddsombud och andra förtroendevalda i lokalföreningarna. Nu finns ett bättre instrument för att arbeta med frågorna. De lokala parterna kan under året omsätta detta i mer operativa lokala avtal efter de olika förutsättningar som finns. Vår förhoppning är att dessa frågor nu får den status och ställning de förtjänar i det lokala arbetet och att läkarna successivt får arbetsförhållanden och en arbetsmiljö som är långsiktigt hållbar.
