I förra veckan överlämnade regeringen ett kontroversiellt förslag om att ge polisen rätt att bedriva hemlig rumsavlyssning, s k buggning. Huvudregeln är att det inte ska vara tillåtet att avlyssna läkarmottagningar men förslaget öppnar ändå för den möjligheten. Däremot ska advokatkontor och plats för enskild själavård aldrig få avlyssnas.
Justitieminister Tomas Bodström säger till Dagens Nyheter att det är svårare att kontrollera läkare än advokater och präster, eftersom läkare kan vara utbildade utomlands och att utbildningen då kan vara svår att kontrollera.
Det är ett märkligt uttalande, läkaryrket är ett legitimationsyrke där staten utövar tillsyn. Läkare med utländsk utbildning genomgår en rigorös kompetensbedömning, Socialstyrelsen bedömer och utfärdar legitimation oavsett var läkaren har sin utbildning.
Det finns risk att sekretesslagen urholkas. Patienterna litar på att information som ges till läkaren inte förs vidare. Det kan finnas risk att patienter med t ex paranoida symtom inte vågar lita på sin läkare. Om polisen ska kunna använda buggning för att utreda allvarliga brott är något som samhället måste ta ställning till, men om det kan skada relationen patient–läkare måste läkarkåren reagera. Att Thomas Bodström värnar om undantag för advokater kan bero på att han väl känner till den verksamheten, men uttalanden i DN tyder på stora kunskapsluckor vad gäller läkaryrket.
Justitieministern säger att buggning ska kunna användas om läkaren missbrukar sin läkarlegitimation, litar han inte på Socialstyrelsens tillsyn? Han säger dessutom att det är ett brott att kalla sig advokat, men det är inte heller tillåtet att kalla sig legitimerad läkare! Det finns flera likheter mellan advokater och läkare, och tyvärr kan det finnas brottslingar i alla yrkeskårer. Om riksdagen beslutar att en ny lag om buggning ska införas, bör man bättre bedöma eventuella undantag än vad regeringen gjort.
Publicerad:
Läkartidningen 07/2006
Lakartidningen.se