Läkartidningen är en medlemstidning för Sveriges läkarförbund som är publicistiskt självständig. Ledarsidan är den plats där företrädare för Läkarförbundet för fram förbundets syn i sjukvårdspolitiska frågor. Sedan början av 1990-talet finns det en ledare i varje nummer av tidningen och sedan mitten av 1990-talet är den signerad. Skribent är oftast ordförande och ledarredaktör, men även centralstyrelseledamöter och tjänstemän på förbundets kansli bidrar.
För tre veckor sedan var vice ordföranden och ordföranden inte överens om några skrivningar i ledaren; vems åsikt är då gällande? Hittills har rutinen varit att ordföranden är den som är ytterst ansvarig för innehållet, även när andra skrivit ledaren. Det kan tyckas motsägelsefullt, signering av skribenten men ändå möjlig korrigering av ordföranden.
Inom förbundet finns drygt 200 delföreningar som driver frågor som är viktiga för hela eller delar av läkarkåren. Det är bra för läkarkåren och förbundet att föreningarna ser frågorna ur olika synvinklar och att de kan framföras utan att det är »fel«. Det är oerhört viktigt att det är högt i tak, fackligt arbete blir bäst då. Med många olika synpunkter som stöts och blöts och diskuteras i olika forum kan sedan en gemensam förbundspolitik växa fram.
Ledamöterna i Centralstyrelsen har uppdrag också för yrkes- och lokalföreningar, men arbetar i CS med att ta fram den gemensamma politiken i förbundet, inte för att representera sina respektive delföreningar. För att nå framgång i vårt arbete måste Läkarförbundet driva en tydlig linje. Ett sätt att föra ut förbundets politik är via ledarna i
Läkartidningen, som läses av många beslutsfattare i vården.
Den ordning vi har med signerade ledare och »sista handen på« av ordföranden kan givetvis både kritiseras och ändras. Under drygt 10 år har det fungerat mycket bra, men Centralstyrelsen kommer att diskutera den rutinen denna vecka. Det finns andra sätt att hantera ledare i föreningstidningar, t ex osignerade ledare, fristående krönikor, eller det kan vara endast ordföranden som skriver ledare. Den situation som nu uppstått är mycket olycklig och det är
Centralstyrelsens ansvar att besluta om rutinen behöver ändras för att i största möjliga mån förhindra att liknande situation uppstår igen.
Publicerad:
Läkartidningen 17/2006
Lakartidningen.se