Den vetenskapliga granskningsprocessen »peer review« anses missgynna yngre forskare som är verksamma vid mindre kända universitet. Granskarna påverkas i sin bedömning av författarens och institutionens prestige. På vilket sätt de påverkas belyses av en studie i JAMA (2006;295:1675-80). Man undersökte om chanserna minskar för ansedda forskare vid USAs elituniversitet att få sina bidrag accepterade till prestigefyllda möten om bidragen skickas in anonymt.
Alla studieabstrakt inskickade till American Heart Association (AHA) åren 2000–2004 ingick i undersökningen .
Till detta, världens största, kardiologimöte inkommer över 13 000 bidrag årligen, varav merparten (60 procent) refuseras. När AHA anonymiserade författarnamnen år 2002 fick man möjlighet att studera om forskarens anseende spelar roll för granskarnas bedömning. En direkt effekt av avidentifieringen var att färre abstrakt blev accepterade.
Detta drabbade främst USA-forskare. Deras andel av accepterade bidrag sjönk från 41 till 33 procent. Studier från USAs elituniversitet fick mycket svårare att hävda sig, deras andel av slutgiltigt accepterade sjönk från 51 till 39. Forskare från icke engelskspråkiga länder hörde till »vinnarna«.
Tvärtemot rådande uppfattning påverkas kardiologreferenter inte av forskarens kön; andelen accepterade bidrag från kvinnor och män var exakt lika, både före och efter det att blindad granskning infördes. I själva verket hade kvinnliga kardiologer i praktiken något större chans att få sina alster accepterade. Trots att den procentuella andelen accepterade bidrag var lika för båda könen var antalet inskickade bidrag från manliga forskare nästan tre gånger större.
Författarnas konklusion är att mötesabstrakt bör granskas anonymt – en öppen granskning gynnar etablerade auktoriteter från det egna landet.
