År 1997 myntade den engelske pediatrikern Roy Meadow en ny diagnos – Münchhausen by proxy. Det handlar om föräldrar som fabricerar symtom hos sitt barn, ofta genom en utstuderad misshandel. De som tvivlade på att detta kunde förekomma övertygades av Meadows kollega David Southall, vars videoinspelningar visade föräldrar som avsiktligt försöker kväva sina spädbarn. Filmerna väckte en våldsam debatt genom att övergreppen hade dokumenterats på sjukhus genom hemlig videoövervakning. Oetiskt, ansåg delar av allmänheten och pressen.
Meadows och Southalls rön ledde till en rad rättsfall där föräldrar blev dömda för misshandel eller mord, men också till att de själva fick inflytelserika fiender bland grupper som ansåg sig utpekade som barnamördare. Meadows och Southalls lite arroganta framtoning vid rättegångarna bidrog till detta.
I ett uppmärksammat fall där juristen Sally Clark blev dömd och sedermera frikänd från att ha tagit livet av sina två spädbarn framträdde Meadow som expertvittne. Hans bedömning av sannolikheten för att syskonen hade dött naturligt var korrekt i sak men polemiskt tillspetsad och statistiskt fel. Sally Clark blev frikänd, men Meadow och Southall blev avsatta från sina tjänster. De hade visat dåligt omdöme och undergrävt allmänhetens förtroende för läkarkåren, ansåg motsvarigheten till Socialstyrelsen – General Medical Council (GMC).
I en nyutkommen bok om barnmisshandel, utgiven av barnläkarföreningen, står Meadows och Souhthalls namn inte att finna trots att rekommendationerna bygger på deras forskning. Läkarorganisationer ägnar sig åt stalinistiskt inspirerade utrensningar av opinionsmässigt misshagliga medlemmar, skriver BMJ. Man varnar för att läkare inte kommer att vittna i barnmisshandelsmål.
Högsta domstolen har nyligen underkänt GMCs uteslutning av Meadow.
