På sidan 2929 i veckans nummer redogör Inge Axelsson för fuskanklagelserna mot den kroatiske gynekologen Asim Kurjak. Kurjak, en internationell auktoritet på obstetriskt ultraljud, har i åratal plagierat andras resultat och presenterat andras rön som egna data.
Den artikel i BMJ där Kurjak explicit utpekas kan få stora politiska konsekvenser i Kroatien. Kurjak är nära vän till presidenten och en av redaktörerna i landets engelskspråkiga medicinska tidskrift Croatian Medical Journal, en publikation som symboliserat Kroatiens strävan att bli en ledande forskningsnation i Medelhavsområdet.
Författaren till BMJ-artikeln, Ian Chalmers, anser att Kurjaks och andra fuskares arbeten fortsätter att läsas och citeras trots avslöjandena. Informationen om fusket når inte ut på ett effektivt sätt. Att namnge och skämma ut fuskarna kan vara en effektiv metod att stävja problemen, skriver Chalmers och får medhåll av Axelsson.
Oberoende av vad man anser om denna metod så illustrerar fallet Kurjak hur även allvarliga fall av oegentligheter ofta får lindriga följder.
De namnkunniga fuskarna har genom sina uppseendeväckande resultat skaffat prestige och uppmärksamhet till sina universitet och skänkt glans till anslagsgivare och politiker engagerade i forskningsfrågor.
De som indirekt haft glädje av framgångarna vill troligen inte bli indragna i fuskavslöjanden som fläckar deras rykte eller ifrågasätter deras omdöme. För universitetens del kan fuskavslöjanden dessutom innebära ett minskat inflöde av forskningspengar och studenter.
Så intresset att tysta ner och bagatellisera misstankar kan väga tyngre än viljan att reda ut anklagelser och stoppa forskare som åsidosätter grundläggande forskningsetik. Chalmers förslag att namnge och skämma ut kanske behövs mer än vi anar.
