Arbetstidslagens nya delar med bl a elva timmars dygnsvila ska vara införda för läkarna senast vid årsskiftet. Tyvärr har alltför lite hänt. Varför går det så trögt? Läkarförbundets lokalföreningar och många läkare på enskilda kliniker/vårdcentraler arbetar intensivt med att ta fram arbetstidsmodeller, som utgår från en patientsäker och högkvalitativ verksamhet där läkarna har god arbetsmiljö och rimliga arbetstider.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Läkarförbundet har tidigare varit överens om att enda sättet att uppnå sådana lösningar är att arbetet görs i varje verksamhet av de läkare och chefer som sedan ska hantera och leva med systemet. För att kunna uppnå goda verksamhetsanpassade lösningar krävs dock en pragmatisk inställning.
SKL brukar inte vara förespråkare för centralistiska direktiv som motverkar lokala, anpassade lösningar. Det är därför vi med stigande förvåning åser hur processen med arbetstidsfrågorna hanteras.
Av någon för oss obegriplig anledning anses det uppenbarligen denna gång att lösningarna ska vara likartade, och att de ska ske med samma tempo i de olika landstingen/regionerna. Detta är ett destruktivt förhållningssätt som bara kommer att leda till motsättningar, dåliga lösningar och att såväl verksamheten som de berörda läkarna får vänta länge innan frågorna klaras ut.
I avtalsrörelsen 2005 hade Läkarförbundet ambitionen att hantera arbetstidsfrågan till viss del mellan de centrala parterna och därefter överlåta det praktiska hanterandet till de lokala parterna. Denna centrala hantering avvisades dock mycket bestämt av SKL. Därefter har vi arbetat för att frågorna i sin helhet ska lösas lokalt, medan SKL förefaller ha gått motsatt väg.
Det är mycket förvånande att våra läkarföreningar nu möter en motpart som säger sig vara förhindrad att i samverkan med läkarkåren finna verksamhetsanpassade lösningar. Detta kan inte fortgå särskilt länge till, om inte de lokala relationerna ska riskera att skadas allvarligt.
Samtidigt som arbetet med att lösa situationen till årsskiftet går väldigt trögt, har några regioner/landsting kommit med nya radikala förslag. Man föreslår att läkare ska schemaläggas på helger och till kl 24 på vardagskvällar, och man säger upp lokalt förhandlade jouravtal.
Varför gå denna omväg över helt nya system, när lösningarna ligger i att de lokala parterna inom nu gällande kollektivavtal i samförstånd kan hantera hela frågan? Vi upplever detta som en ren provokation!
Fortfarande finns tid kvar att lösa frågorna. Men det går endast om dagens rigida inställning hos SKL snarast ersätts av praktisk handling, och problemen löses där de finns och av dem som ser och förstår problemen. Vårt tålamod och förtroende tryter!
