Öppen redovisning av vårdresultat kallas i amerikansk tappning »public report cards«. Systemet finns i 37 av USAs delstater när det gäller slutenvården – och är på väg i fler. Till skillnad från europeiska kvalitetssystem rapporteras inte bara klinikers utan även enskilda läkares resultat på en tregradig skala (bättre än förväntat, sämre än förväntat och förväntat).
Kranskärlsoperationer och annan hjärtkirurgi tillhör de områden som redovisas mest. Resultaten är lättare att mäta och att koppla till individuella vårdgivare än många andra vårdinsatser. Utfallen kan också justeras för prognostiskt ogynnsamma patientfaktorer som hög ålder, dålig hjärtfunktion eller komplicerande sjukdomar.
Huruvida offentlig redovisning är ett bra sätt att öka sjukvårdens kvalitet råder det minst sagt delade meningar om.
Rachel Werner, känd kvalitetsforskare från Philadelphia, har varnat för att systemet försämrar vårdens kvalitet för de svårast sjuka – få vill ta sig an patienter som förstör statistiken och ger sjukhuset dåligt rykte.
En mer positiv analys av offentliga redovisningar kom nyligen i New England Journal of Medicine (2006;355:1847-9), som dessutom anser att systemet trots sina tillkortakommanden definitivt kommit för att stanna.
I New York, där bypass-resultat rapporterats längst, har man sett få negativa effekter. Tillkomsten av register förde med sig en sänkning av operationsmortaliteten som inte direkt kunde förklaras av en förskjutning mot mindre sjuka individer i patientgruppen. De
kirurger som hade de sämsta resultaten (inte sällan på små sjukhus med låga operationsvolymer) lade ofta ner sin verksamhet efter rapporterna.
I övrigt tycktes klinikernas inbördes rangordning förvånansvärt lite påverka patienters och inremitterande läkares val av operationsavdelning och operatör.
