Hur pengar påverkar vårt beteende och vårt sätt att tänka kan idag studeras med sofistikerade neuropsykologiska test. Detta annorlunda perspektiv på ekonomiska teorier kallas neuroekonomi och illustreras av en artikel i veckans nummer av Science (2006;314:1154–6). I sex sinnrika experiment testade man en grupp studenter för att kartlägga hur känslan att ha mycket eller lite pengar påverkar beteendevariabler som målinriktning, samarbetsförmåga och vilja att hjälpa andra.
En försökssituation, där man uppfattade sig ha gott om pengar, ledde till ökad individualism och självtillräcklighet. Intresset att lösa problem med andra, dela sina nöjen med andra och hjälpa andra minskade. Andras beteenden och bevekelsegrunder tolkades oftare som styrda av egennyttan.
Dessa resultat avviker inte från vedertagna uppfattningar att rikedom och pengar inte garanterar lycka och kan leda till ensamhet och isolering. Det är också möjligt att individualism som föds ur ekonomisk framgång är evolutionsbiologiskt fördelaktig.
När resultaten av denna studie ses i ett större sammanhang av hur hasardspel och ekonomiska belöningssystem påverkar vårt val av sociala strategier blir bilden av hur pengar styr vårt tänkande mindre fördelaktig. I en ledarkommentar varnar författarna – två beteendepsykologer – för att betrakta ekonomiska teorier som matematiska samband utan koppling till beteendevetenskap.
Starkt fokus på ekonomiska resultat riskerar att uppmuntra ett snävt individualistiskt tänkande och en tendens att köpa sig fri från problem som bäst löses i samarbete med andra. Det kan få negativa konsekvenser för organisationer och samhället i stort. Ett utpräglat materialistiskt synsätt har dessutom starka kopplingar till en av vår tids folksjukdomar – att må dåligt trots goda yttre omständigheter.