I novembernumret av Archives of Disease in Childhood, en ledande pediatriktidskrift, påtalar endokrinologen Shahrad Taheri sambandet mellan sömnbrist och barnfetma. Indicierna på att för lite sömn är en bidragande faktor till övervikt hos barn är så starka att en folkhälsokampanj för att sova mer är motiverad.
Minst 13 stora populationsstudier visar på en stark koppling mellan risken för övervikt och för lite sömn även om man korrigerar för livsstilsfaktorer som TV-tittande.
Sambandet är tydligast hos förskolebarn där sömnbrist predisponerar även för övervikt på längre sikt.

Eftersom tillgängliga data talar för att barn och tonåringar sover allt mindre samtidigt som överviktsproblemen ökar är det lätt att misstänka att det finns ett direkt samband mellan sömnbrist och övervikt.
En biologisk förklaring till detta kan vara hur de aptitreglerande hormonerna leptin och ghrelin påverkas av sömn. Hormonerna har delvis antagonistiska effekter. Leptinet utsöndras av fettceller, och låga leptinnivåer, som signalerar energibrist, ökar aptiten. Ghrelinet utsöndras av magsäcken när den är tom. Nivåerna är högst före måltid, och höga ghrelinnivåer stimulerar aptiten.

Redan en måttlig sömnbrist både sänker nivåerna av leptin och höjer utsöndringen av ghrelin. Effekten är inte bara en ökad aptit utan även ett starkt sug efter kaloririka födoämnen.
Att barn och ungdomar sover mindre idag brukar förklaras med att den tid som ungdomar ägnar åt elektroniska medier som TV, datorspel och mobiltelefoner tar tid från nattvilan.

Det beteendet är svårt att ändra, och därför har vi enligt Taheri inte råd att vänta tills kausalsambandet mellan sömnbrist och fetma bevisats utom allt tvivel.

»Minst 13 stora populationsstudier visar på en stark koppling mellan risken för övervikt och hur mycket man sover även om man korrigerar för livsstilsfaktorer som TV-tittande.«