Målbeskrivningsarbete, kontinuerlig kompetensvärdering samt målet höjd kvalitet i läkarnas nya specialiseringsutbildning nödvändiggör en studierektorsfunktion, detta för att den övergripande planeringen av specialistutbildningen ska fungera. I översynen av läkarnas specialistutbildning konstaterades att det fanns behov av att tydliggöra studierektorsfunktionen. Under lång tid har detta även begärts av studierektorerna själva.
Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet har därför genomfört ett gemensamt arbete för att definiera studierektorns arbetsuppgifter, ansvarsområden och befogenheter liksom kompetens och förslag till utbildning. Arbetet har fordrat en analys av hela vidareutbildningsprocessen. Synpunkter har hämtats från studierektorer, Sylf, Sveriges Kommuner och Landsting samt Socialstyrelsen. Slutsatserna finns nu i en policy med titeln »Studierektorn som central aktör i läkarnas AT och ST«.
Den som idag vanligen benämns »studierektor« är den som har den övergripande kunskapen om AT- och ST-läkarnas kompetensutveckling. Personen ifråga har ofta en mer oberoende ställning än handledaren gentemot såväl verksamheten som AT- och ST-läkaren. Studierektorerna har möjlighet att jämföra lokala och regionala kompetenskrav med de nationella. Detta ökar möjligheten för en likvärdig bedömning av AT- och ST-läkare.
Handledarnas roll har samtidigt förskjutits till att vara mer rådgivande och stödjande än bedömande och granskande. Handledarna har stött den utvecklingen, då den dubbla rollen upplevts som ett dilemma.
I utredningen om läkarnas specialistutbildning framförde också vissa landsting att den externa bedömningen borde göras av en objektiv sakkunnig, t ex en studierektor. Dessa tankegångar kom även från specialitetsföreningar och -sektioner.
Läkarnas organisationer anser därför att det ska vara studierektorn som tillsammans med verksamhetschefen intygar att ST-läkarna uppnått specialistkompetens. Detta ska ske i samråd med handledaren. Handledarens roll kan därmed förskjutas till att omfatta utvecklingsstöd och evaluering utifrån utbildningsplan och målbeskrivning.
När det gäller läkarnas allmäntjänstgöring menar Läkarförbundet och Läkaresällskapet att det framöver bör vara AT-studierektorn som tar det övergripande ansvaret för enskilda AT-läkares sammanhållna kompetensutveckling. Verksamhetschefen ska samråda med AT-studierektorn innan han/hon intygar om godkänd tjänstgöring.
Läkarnas organisationer anser vidare att studierektorn ska vara en specialistkompetent läkare. För att kunna fullgöra och utveckla uppdraget behöver studierektorn, förutom att ha intresse för frågor om kompetensutveckling, ha olika sorters ledningskompetens. Detta är viktigt eftersom studierektorn arbetar såväl gentemot den enskilde AT- eller ST-läkaren som mot hela AT- och ST-läkargruppen, men också mot handledare och verksamhetschefer.
Studierektorn ska vara delaktig i hela utbildningsprocessen, och för att värna opartiskheten bör inte studierektorn ha personal- eller löneansvar för AT- och ST-läkarna. Den tid som avsätts för studierektorsuppdraget ska preciseras inom ramen för fastställd arbetstid. Studierektorsuppdraget ska betraktas som meriterande.
Beroende på sjukhusets eller primärvårdsområdets storlek och organisation kan det även finnas behov av en övergripande studierektor. I dennes arbetsuppgifter ingår bl a att samordna sjukhusets eller primärvårdsområdets samtliga AT- och ST-läkares utbildning. Övergripande studierektor och studierektor måste kunna driva utbildningsfrågor självständigt, vilket förutsätter ett tydligt mandat och egen budget.
För att säkra kvaliteten i den nya specialistutbildningen föreslog Socialstyrelsen i sin utredning att den tillsammans med Nationella rådet ska stödja studierektorsfunktionen. Ett annat förslag var att sjukvårdshuvudmännen fortlöpande bör värdera behovet av studierektorsbefattningar, för att skapa en heltäckande studierektorsfunktion som ger stöd till verksamhetschefer, handledare och ST-läkare under utbildningen.
Ett steg i rätt riktning är att alla parter som involveras i läkarnas AT och ST sluter upp kring Läkaresällskapets och Läkarförbundets gemensamma förslag. Därigenom kan vi få en nödvändig förstärkning och ett förtydligande av studierektorsrollen – allt med målet att uppnå en förbättrad vidareutbildningsprocess.
