Intressekonflikter, främst ekonomiska bindningar mellan läkare och läkemedelsindustrin, har utsatts för en omfattande kritisk granskning på senare år. Flertalet medicinska tidskrifter, inklusive vår egen, kräver numera att alla skribenter redovisar ekonomiska ersättningar från såväl läkemedelsföretag som andra anslagsgivare. Många menar att patienter som deltar i studier borde få samma information som läsare av vetenskapliga tidskrifter. Det finns en oro för att patienter skall känna sig förda bakom ljuset och avstå från att vara med i studier om det framkommer att forskare får ersättning från de företag, vilkas produkter de utvärderar.
Oron för hur patienterna ser på kontakterna mellan forskare och industrin är måhända överdriven. Paradoxalt nog tycks patienter ha en tolerantare syn på dessa frågor än både forskarna själva, tidskriftsredaktörerna och massmedierna. I den aktuella studien (N Engl J Med 2006;355: 2330-7) intervjuades 253 deltagare i fem stora cancerstudier om sin inställning till intressekonflikter i allmänhet och sitt eget studiedeltagande i relation till hur studien finansierades och forskningsledarna arvoderades.
Relativt välutbildade amerikanska cancerpatienter litar på sina läkare. Nästan alla (96 procent) hade stort förtroende för hur deras läkare ledde studien, och 36 procent ansåg att deras läkare överhuvudtaget inte var påverkbara av ekonomiska intressen. Runt 80 procent skulle ha deltagit i en studie även om den deltagande kliniken eller prövningsledaren hade ägt aktieposter eller haft intressen i det företag som tillverkade studiepreparatet. Hela 64 procent ansåg att forskare kan få äga aktier i företag vars produkter de testar.
Bara en minoritet (knappt 40 procent) ansåg att deklaration av intressekonflikter till studiedeltagare bör bli obligatorisk.
