Den ansedda veckotidningen »The Economist« tar i en lång essä upp paradoxen att ett ökat materiellt välstånd inte tycks göra befolkningen lyckligare eller nöjdare. Den »lycka« som kan mätas med enkätfrågor om välbefinnande har legat på en konstant nivå sedan 1950-talet trots en dramatisk ökning av levnadsstandarden i industriländerna. Tidskriften låter den psykologiskt orienterade Nobelpristagaren i ekonomi, Daniel Kahneman, stå för en del av svaret. Vårt minne av hur vi haft det förr är subjektivt och inte så pålitligt. Materiell lycka är mer en fråga om attityder än en rationell värdering av den ekonomiska utvecklingen.
Enligt Eurobarometern, ett EU-finansierat opinionsinstitut, är danskarna Europas lyckligaste folk, och de har hållit sin överlägsna topplacering de senaste 30 åren. Sextiofem procent anser sig vara mycket nöjda med sitt liv – betydligt fler än svenskarna (45 procent) eller finländarna (35 procent). Den förklaring till danskarnas välbefinnande som presenteras i BMJ (2006;333:1289-91) har inte så mycket med traditionella folkhälsomått att göra. I Danmark röker man mer och dricker mer alkohol än i övriga Europa, och man äter gärna onyttiga, feta smörrebröd. Medellivslängden är också bland de kortaste i Västeuropa och den objektivt mätta sjukligheten hög.
Välbefinnandet behöver alltså inte sammanhänga med den goda hälsan, vilket andra hälsoforskare också noterat. Att vi kan bli botade från allt fler åkommor får oss inte alltid att må bättre.
Enligt författarna är det den danska nationalkaraktären som skapar välbefinnande. Man lever avspänt och i nuet och får mycket att glädjas åt, eftersom de flesta har lågt ställda förväntningar på framtiden.
