Skall muslimer i Storbritannien få tillgång till speciella mottagningar som delar islams grundvärderingar? Två brittiska allmänmedicinare argumenterar för och emot ett religiöst anpassat sjukvårdssystem i veckans nummer av BMJ (2007;334:74-5).
Professor Aziz Sheikh är för. Englands drygt 1,6 miljoner muslimer tillhör många etniska grupper men bor ofta i samma underprivilegierade områden, som kännetecknas av hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och social isolering.
De socialt betingade hälsoproblemen förvärras av att många drar sig för att söka vård eller följa råd om dessa uppfattas som främmande för islam.
Kvinnor avstår från läkarbesök om läkaren är en man, omskärelse av pojkar utförs på ett riskfyllt sätt utanför den offentliga sjukvården och sjuka tar inte sin medicin om de tror att den kan innehålla alkohol eller biologiskt material från gris.
De risker som fastemånaden Ramadan eller pilgrimsresor kan innebära för vissa patientgrupper uppmärksammas otillräckligt.
Lösningen på problemen är att skapa mottagningar där de troende kan få vård på villkor som sammanfaller med deras värderingar.
Professor Aneez Esmail är av principiella skäl emot att kategorisera patienter efter religion. Att inom vården bejaka och förstärka olika gruppers särart leder till ökade spänningar mellan olika trosriktningar och en intolerans mot andras värderingar. Det går dessutom inte av såväl praktiska som etiska skäl att tillgodose alla konfessioners önskemål. Vi kan inte börja omskära flickor eller låta bli att ge blodtransfusioner till svårt sjuka.
En lång rad ofta starkt polariserade insändare kommenterar de båda artiklarna.
Läkare med praktisk erfarenhet av att arbeta i områden med många muslimska patienter tycks dock främst dela Aneez Esmails uppfattning.
