Runt 1 000 nya läkare utbildas per år, men osäkerheten om hur det bäst bör gå till förefaller stor. Läkarprogrammen på de medicinska fakulteterna skiljer sig så mycket åt att det är svårt för studenter att byta studieort inom landet – för att inte tala om svårigheterna att byta till en svensk studieort efter utlandsstudier.
Antagningskraven är också olika. Får vi bättre läkare om studenterna tas in på skolbetyg, högskoleprov, intervjuer, kvotering eller lottning – eller kanske en kombination av prov och lämplighetstest?
Ingen vet säkert. Det råder däremot inget tvivel om att förväntningarna och kraven på de blivande läkarna har ökat.
En bra doktor förväntas kunna mer än att vara kunnig och empatisk i mötet med den enskilde patienten. Läkaren bör också vara en god chef i vården och engagera sig i klinisk forskning samtidigt som han/hon är med och utvecklar cellbiologins och genetikens landvinningar – allt utan att den humanistiska allmänbildningen går förlorad.
I ett temanummer i BMJ 2002 finns ett antal roande och tänkvärda analyser hur dessa allsidiga superdoktorer, nutida chimärer av biologiska forskare och humanister, skall bli till. Det är förebilder och interaktion med äldre kolleger som kanske betyder mest för att forma en krävande professionell yrkesroll, skriver Elisabeth Paice, dekanus för postgraduate-utbildningen i London.
Läkartidningens konkreta bidrag för att främja blivande och nyblivna doktorers professionella utveckling är att vi har tillsatt en studentredaktör, Marie Annerstedt, som presenteras mer ingående på sidan 659.
Det skall bli lättare och naturligare för blivande läkare att engagera sig i Läkartidningen – som läsare eller skribenter.
