Besked att ett företags konkurrenskraft måste stärkas och kostnaderna minskas brukar innebära att anställda får gå. Arbetslivets kostnadsjakt är idag fokuserad på att minska personalkostnaderna. Detta drabbar stora grupper och många branscher. Att den stress och osäkerhet som nedskärningarna skapar har ett direkt samband med en ökande psykisk ohälsa framgår av en stor populationsbaserad finsk studie. (J Epidemiol Community Health 2007;61:154-8).
Man följde 26 682 offentliganställda i tio finska städer. År 1993 blev 4 271 av dessa avskedade, 4 783 arbetade kvar på arbetsplaster där andra avskedats och 17 599 på arbetsplatser utan nedskärningar.
Utfallsmåttet var förskrivningen av psykofarmaka under de sex påföljande åren. (1994–
2000). Det finska personnummersystemet gjorde det möjligt att matcha demografiska data med förskrivna recept.
De tre grupperna (avskedade, kvarvarande och ej drabbade) hade liknande sociala karaktäristika. Flertalet var kvinnor, medelåldern var drygt 40 år och majoriteten hade gymnasie- eller högskoleutbildning.

Att avskedade skulle få fler psykofarmakarecept än de vars arbetsplatser inte påverkats var nog förutsägbart. Mer oväntat var att den högsta förskrivningen av psykofarmaka gällde män som arbetade kvar på
nedskärningsdrabbade företag. Dessa fick 49 procent mer psykofarmaka än män som arbetade på företag som inte berörts, och de fick fler mediciner över huvud taget. Överförskrivningen av psykofarmaka till kvinnor som jobbade kvar på drabbade företag var lägre än för männen och sågs inte för andra grupper av mediciner.
Detta är den första studie som bygger på prospektivt insamlade registerdata och medicinförskrivningar och inte på enkätsvar, påpekar författarna. Vinsterna med nedskärningar i offentlig sektor bör vägas mot utgifterna för den ohälsa de skapar.

»Mer oväntat var att den högsta förskrivningen av psykofarmaka gällde män som arbetade kvar på nedskärningsdrabbade företag. Dessa fick 49 procent mer psykofarmaka än män som arbetade på företag som inte berörts.«