Med oxidativ stress menas en obalans mellan kroppens produktion av fria radikaler och förmågan att ta hand om dessa potentiellt toxiska substanser. En ökad oxidativ stress påskyndar åldrandet och ökar risken för ett antal folksjukdomar, bl a ateroskleros och cancer.
Tron att den oxidativa stressen kan minskas genom kosttillskott av antioxidanter är utbredd, och stora grupper hälsomedvetna tar regelbundet betakaroten, selen eller vitaminerna A, E och C. Hälsokostindustrin kan åberopa ett antal studier som visar på positiva effekter.
Om man sammanställer och kvalitetsgraderar publikationer kring antioxidanter enligt evidensbaserade principer, blir bilden av hälsoeffekterna mer splittrad. I en jätteanalys, publicerad i JAMA (2007;297:842-57), gick författarna igenom 815 studier där antioxidanter användes för primär- eller sekundärprevention. Mortalitetsdata redovisades i 68 randomiserade studier med över en kvarts miljon deltagare. Antioxidanters effekter på överlevnad analyserades separat för metodologiskt högkvalitativa studier och mindre väl kontrollerade studier med risk för falskt positiva resultat.
I de bäst kontrollerade studierna fanns en liten men signifikant ökning av mortaliteten bland dem som tog antioxidanter. Denna ökning sågs för alla typer och doskombinationer av antioxidanter – utom för selen.
Författarna diskuterar ett antal tänkbara förklaringar till sitt oväntade fynd, bl a att analysen gällde enbart kosttillskott. Antioxidanter som intas som födoämnen med naturligt höga halter kan fortfarande vara nyttiga.
Ett antal positiva hälsoeffekter, som tillskrivits antioxidanter, finns väl belagda för vitamin D – något som beskrivs ingående i Mats
Humbles artikel på sidan 853.
Dessutom har stora befolkningsgrupper en relativ brist på detta vitamin. Kosttillskott av D-vitamin är sannolikt ett bättre hälsoval än antioxidanter.
