I marsnumret av New England Journal of Medicine finns en längre analys av det ökande antalet kejsarsnitt – i USA är numera var tredje förlossning ett kejsarsnitt (2007;369:885-8). De som arbetar inom förlossningsvården är oroade, men utvecklingen är svår att bromsa när så många medicinska och komplexa psykosociala faktorer är inblandade. Artikelns analyser och slutsatser överensstämmer väl med Ellika Andolfs kommentar på sidan 930 i detta nummer.
Ökningen av antalet kejsarsnitt förklaras delvis av demografiska och obstetriska faktorer, som är svåra att påverka. Förstföderskorna blir allt äldre, barnen allt tyngre och kraven på säkerhetsmarginaler vid förlossning allt högre. Men oron över antalet kejsarsnitt beror snarare på de ingrepp som utförs på humanitär snarare än medicinsk indikation. Det är stötande för yrkesetiken att låta patienter välja behandlingar som känns medicinskt diskutabla och dessutom inte är helt riskfria.
Tyvärr kan kvinnors attityder i denna fråga påverkas i fel riktning av mediernas inställning. Expressens kolumnist Linda Skugge är en varm förespråkare för kejsarsnitt på beställning. Varför skall man behöva känna rädsla, få ont, krysta, bli svettig och nedblodad när man kan få sitt barn helt utan besvär och obehag? Ser man barnafödandet enbart ur ett bekvämlighetsperspektiv så är det naturligtvis rätt.
På 1970-talet pågick en debatt med liknande argument kring amning.
Varför skall man behöva kämpa med sitt barn och få ont i sönderbitna bröstvårtor när det är så enkelt och smidigt att ge flaska? Idag vore sådana argument otänkbara. Amning med alla sina problem ses som en viktig del av moderskapet.
Allmänhetens attityder till sjukvård och hälsa går att påverka.
