Ett beprövat sätt att ge politiskt gångbara, men vetenskapligt diskutabla, teorier en akademisk fasad är att ordna universitetsutbildningar i ämnet. Idag väcker sådana förslag sällan protester från berörda universitet. Ekonomiskt hårt pressade högskolor har inte råd att tacka nej till nya anslag och studenter.
I Storbritannien utnyttjar alternativmedicinen denna genväg in i universitetsvärlden. Det finns minst 45 alternativmedicinska program som leder till en magisterexamen på naturvetenskaplig fakultet – även inom områden som homeopati och aromaterapi .
Vilka krav som ställs för en examen i just homeopati granskas i veckans nummer av Nature (2007;446:373-4). Universitetsstudier på naturvetenskaplig fakultet skall inte vara detsamma som praktisk yrkesutbildning – studenten bör få både en teoretisk grund, träning i vetenskaplig metodik och övning i källkritik. Hur går man i praktiken tillväga i ett ämne som homeopati, där verkningsmekanismerna varken kan förklaras rationellt eller empiriskt?
De universitet som har homeopatiprogram är oftast mycket förtegna om undervisningen – framför allt om någon med anknytning till en vetenskaplig tidskrift vill ta del av kursmaterialet. Professor David Colquhoun från University College, som skrivit kommentaren i Nature, fick gå till domstol för att med stöd av offentlighetsprincipen få tillgång till kurslitteraturen och examinationskraven.
En magisterexamen i alternativmedicin skiljer sig från andra naturvetenskapliga examina, menar Colquhoun. Ingen skulle ifrågasätta utbildningarna om alternativmedicinska begrepp, som kroppens energiflöden eller miasma, hade analyserats ur ett antropologiskt eller sociologiskt perspektiv. Att presentera sådana företeelser som naturvetenskap och grund för akademisk examen borde leda till diskussion om universiteten är till för låtsasvetenskap, enligt Colquhoun.
