Veckan mest lästa artikel i JAMA handlar om hur ändrade försäkringspremier kan få patienter att välja primärvård i stället för sjukhusens akutmottagningar (2007;297:
1092-1102).
8 724 personer som bytte till ett försäkringssystem med låga premier, men höga egenavgifter för sjukhusbesök, jämfördes med 59 557 matchade kontroller med hög premie men låga egenavgifter. Studiegrupperna var yrkesverksamma personer upp till 64 års ålder samt deras familjer. En fjärdedel var barn under 18 år.
För att utröna om höga egenavgifter avhåller från att söka sjukhus för åkommor som kunde ha handlagts i primärvården klassificerades patienternas sjukhusbesök i tre kategorier: lindriga, intermediära och allvarliga. De klara sjukhusfallen, som allvarliga arytmier och svåra depressioner, fanns i den sistnämnda gruppen. Risken att ökade avgifter kan leda till att man söker för sent för allvarliga åkommor skattades genom att beräkna frekvensen »sena« diagnoser som svår hjärtsvikt, brusten blindtarm eller allvarliga blodsockerrubbningar.
Ekonomiskt var höga egenavgifter en framgång. Antalet akutbesök i de lätta och mellansvåra diagnoskategorierna minskade med i genomsnitt 27 procent och sjukhusinläggningarna sjönk med 10 procent. Det minskade trycket på sjukhusen ledde till att sjukvårdskostnaderna i egenavgiftsgruppen minskade från 75 till 36 dollar per individ och år, under det att kostnaderna i kontrollgruppen steg till 94 dollar.

Författarna varnar dock för de långsiktiga sociala konsekvenserna av höga egenavgifter. När man stratifierade studiegruppen efter inkomst visade det var de med lägst disponibel inkomst hade minskat sin sjukvårdskonsumtion mest. De sökte mindre även för allvarliga diagnoser. I den högsta inkomstgruppen sågs ingen nedgång alls.
Hur hälsotillståndet påverkas långsiktigt av högre egenavgifter är oklart.

»Ekonomiskt var höga egenavgifter en framgång. Antalet akutbesök i de lätta och mellansvåra diagnoskategorierna minskade med i genomsnitt 27 procent och sjukhusinläggningarna sjönk med 10 procent.«