Vapenlagen ålägger behandlande läkare att omedelbart anmäla till polismyndigheten om en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen. Lagen har successivt skärpts – tidigare avsåg bestämmelserna endast patienter i sluten psykiatrisk vård, sedan all psykiatri, och fr o m 1 juli 2006 även somatiska diagnoser.
Allt emellanåt har kritiska röster höjts från företrädare för statsmakterna mot att läkarna inte anmäler i tillräcklig utsträckning. Bland kritikerna har funnits Socialstyrelsen, som i en rapport konstaterar att bristerna ytterst beror på att vårdgivarna inte tagit sitt fulla ansvar.
I rapporten föreslår SoS därför vissa ändringar av Vapenlagen för att förtydliga innebörden av anmälningsskyldigheten. Men det handlar just om förtydliganden – inte om någon egentlig förändring av skyl-digheten. Därmed missar man också grunden till problemet.
Läkarna å sin sida har ansett att lagen är svår att tillämpa. Dessutom varierar lagens tolkning och tilllämpning från landsting till landsting. Läkarförbundet har genom sitt etik- och ansvarsråd (EAR) noggrant analyserat frågan och i dagarna också tagit ställning för ett förslag om en mera genomgripande förändring av lagstiftningen.
I grund och botten har Vapenlagens anmälningsplikt naturligtvis ett gott syfte – att skydda allmänheten mot de risker som olämpliga vapeninnehavare kan orsaka. Det finns dock anledning att ifrågasätta om lagens utformning är den bästa för att nå detta mål.
Lagens stora problem är dess låga specificitet – eftersom endast ca 10 procent av Sveriges vuxna befolkning har vapentillstånd blir nio av tio anmälningar gjorda i onödan. Mycket väsen för lite ull – något helt tillfredsställande skydd mot att olämpliga personer skaffar sig vapen uppnår man ju inte. Även Socialstyrelsen har i sin rapport uttalat att det finns skäl att överväga om anmälningsskyldigheten säkerställer skyddet för enskilda.

En strikt tillämpning av dagens regler kan orsaka mycket negativa konsekvenser för sjukvården och patienterna. En god och förtroendefull relation mellan patient och läkare är ytterst viktig för bästa möjliga behandlingsresultat. Det gäller särskilt den psykiatriska vården – som sannolikt även i framtiden skulle få göra flest anmälningar.
Det finns en inte försumbar risk för att vårdresultatet kan bli lidande, eller att vissa personer till och med drar sig för att söka vård, om läkaren i alltför hög grad uppfattas som en myndighetsutövare.
Vapenlagen lägger ett för litet ansvar på dem som önskar inneha skjutvapen. Idag finns inga krav på att den som söker tillstånd att inneha skjutvapen ska lämna in läkarintyg. Inte heller krävs någon regelbunden förnyelse av tillståndet. Här finns det allvarliga brister i dagens vapenlag.

Läkarförbundet anser därför att det nu är dags att i dessa delar radikalt ändra lagtexten. Lägg inte ansvaret på läkarna utan på dem som faktiskt vill inneha vapenlicens! Låt alla som ansöker om vapenlicens bifoga ett läkarintyg som visar att man är lämplig ur medicinsk synvinkel.
Läkarintyg måste sedan lämnas regelbundet för att uppdaga om det tillkommit nya medicinska hinder för en förnyelse av vapenlicensen. Vapenlicens är ingen rättighet – innehavaren har ett stort ansvar för att vapen hanteras korrekt.

»Läkarförbundet anser därför att det nu är dags att i dessa delar radikalt ändra lagtexten. «