Att erbjuda barn ett vaccinationsskydd mot cancer och andra potentiellt dödliga sjukdomar ligger troligen i topp bland vad samhället är berett att satsa resurser på.
Mot denna bakgrund är det lätt att förstå den entusiasm som de nya vaccinerna mot humant papillomvirus (HPV) har väckt bland allmänhet, politiker och hälsoprofessioner.
Att vaccinet är tänkt att skydda kvinnan mot cancer i livmodern, ett organ som symboliserar livet, gör inte frågan mindre emotionellt laddad.
I USA finns starka grupper vars moraliserande inställning till ungdomars sexualliv och motvilja mot statliga påbud gör det svårt att bekämpa sexuellt överförda sjukdomar. Ändå har tjugo delstater infört obligatoriska vaccinationsprogram mot HPV. Fler tycks vara på väg.
I Europa har flera länder också övervägt att införliva HPV i de existerande obligatoriska barnvaccinationsprogrammen. Norska Folkehelseinstituttet har nyligen rekommenderat att starta allmän HPV-vaccination av flickor.
Mot denna iver för allmänna vaccinationsprogram står en rad kritiska medicinska ledarartiklar. Norska Tidsskriftets chefredaktör Charlotte Haug kallar folkhälsoinstitutets förslag för »ett hastverk«. I ett temanummer om HPV i New England Journal of Medicine (10 maj 2007) finns fyra kritiska kommentarer.
Visst är vaccinet ofarligt. Det är effektivt mot HPV-infektion och minskar antalet potentiellt precancerösa lesioner. Men räcker detta för att starta obligatoriska massvaccinationer när man vet ganska lite om hur länge skyddet räcker och om frekvensen av invasiv cervixcancer verkligen kommer att minska på sikt? En kritisk ledare i samma veckas JAMA har titeln »Public health vs private
wealth«. Om detta dyra vaccin gagnar folkhälsan i samma utsträckning som företagens ekonomi ifrågasätts.
