I flertalet kulturer är mannen i ett parförhållande oftast äldre än kvinnan. En traditionell förklaring har varit att kvinnor väljer en äldre man som en säkrare familjeförsörjare. Detta ekonomiska argument borde dock spela mindre roll i dagens samhälle, vilket väcker frågan om huruvida det finns en evolutionär biologisk programmering i partnervalet.
Den evolutionära vinsten skulle kunna vara
att åldersskillnader gynnar reproduktionen
– en hypotes som presenteras i evolutionstidskriften Biology Letters ‹doi:10.1098/
rsbl.2007.0324›.
11 622 svenska män och kvinnor, som inte bytt partner under kvinnans reproduktiva tid, studerades med avseende på antalet barn i förhållande till åldersdifferensen mellan parterna.
Par, där mannen var äldre, fick fler barn, och allra flest om mannen var cirka sex år äldre. Ytterligare argument för teorin om biologiskt val ansågs vara att när kvinnor byter partner väljer de män som visserligen är yngre än den förra partnern men ändå äldre än de själva. Äldre män å andra sidan väljer helst betydligt yngre och fortfarande fertila kvinnor.
Om detta kända fenomen har någon biologisk funktion eller är mest ett utslag av »gubbsjuka« diskuteras i augustinumret av PLoS ONE ‹doi:10.1371/journal.pone.0000785›. Författarna analyserar den evolutionära nyttan av att män är fertila längre genom att jämföra aggregerade livslängds- och fertilitetsdata från skilda kulturer. Deras slutsats är att männens längre reproduktiva period är en evolutionär mekanism, som främjar eliminering av mutationer associerade med kortare livslängd och lägre fertilitet. Människan är biologiskt unik genom kvinnors långa livslängd i förhållande till deras reproduktiva period – och denna evolutionära fördel kan ha uppkommit genom en förlängning av mannens fertila period.
