Positiv framtidstro är ett typiskt drag i det mänskliga psyket, vi älskar optimismen. Vår favoritlitteratur handlar ofta om människor i akuta svårigheter som ser fram emot en bättre framtid. En positiv livssyn är en egenskap vi värderar högt. Skeppsbrutna i till synes hopplösa situationer ger vi inte upp tanken om räddning.
Denna läggning för optimism om framtiden måste vara en nedärvd biologisk funktion, resonerade kognitionsforskaren Tali Sharot. Hon designade ett experiment för att avbilda framtidshoppets lokalisation i hjärnan med hjälp av magnetkamera (doi: 10.1038/nature06280).
En grupp försökspersoner fick uppgiften att tänka sig in i ett antal standardiserade situationer som antingen skulle inträffa i framtiden eller redan hade inträffat. När den mentala bilden av den tänkta situationen var tydlig togs en magnetkamerabild av hjärnan, och personerna fick gradera den upplevda situationsbilden som känslomässigt positiv, neutral eller negativ. Redan försökspersonernas gradering av de mentala bilderna visade att förväntningar inför framtiden upplevs som klart mer positiva än händelser som redan inträffat.
Magnetkamerabilder, tagna när personen tänkte framåt, visade en starkt ökad syresättning i delar av prefrontala kortex, främre och bakre delar av cortex cinguli samt amygdala. Dessa områden anses vara involverade i att sammanbinda känslor med minnesbilder. Speciellt känslor med trygghetsinnehåll som positiv självbild, tillit, motivation och hantering av rädsla och ångest anses vara medierade av en interaktion mellan amygdala och främre cortex cinguli.
Denna studie är en av många som avmystifierar komplexa själsfunktioner genom att ge dem en lokalisation i hjärnan och en möjlig evolutionsbiologisk förklaring; i detta fall beredskapen att ta sig an framtida utmaningar.
