Medan de landstingsanställda läkarna alltjämt får vänta på ett kollektivavtal med det senfärdiga Sveriges Kommuner och Landsting blev de statsanställda medlemmarnas centrala avtal med Arbetsgivarverket (AgV) färdigt förra veckan. Numera tecknas även läkarnas statliga avtal av Saco-S, men Läkarförbundet har aktivt medverkat i förhandlingsarbetet genom sin ledamot i Saco-S styrelse.
Det centrala avtalet med AgV har lagt grunden för de lokala förhandlingar som nu måste följa för att mangla fram procent eller kronor för berörda löntagare. I överenskommelsen, som är treårig, regleras hur dessa lokala förhandlingar ska bedrivas, och vad som ska ske när det kärvar till sig mellan de lokala parterna. Löneavtalet har av de förkortningsglada förhandlarna döpts till Rals.
Utöver lönefrågorna innebär avtalet mellan
Saco-S och AgV att man centralt kunnat enas om vissa förändringar i pensionsavtalet (PA03) och i det trygghetsavtal som reglerar vad som ska ske när en statligt anställd får sluta på grund av arbetsbrist. En fjärde komponent är att Saco-S nu fått ett eget avtal om allmänna anställningsvillkor (kallat Alfa).
Löneavtalet Rals anger som nämnts inget löneutrymme – parterna anser att utrymmet bäst beräknas och fördelas så nära verksamheterna som möjligt, i dialog mellan medarbetare och chef och mellan lokalt förtroendevalda och arbetsgivaren.
De lokala parterna måste nu snarast planera formerna för förhandlingarna de kommande tre åren. Man måste också snabbt komma till skott med den första lönerevisionen som normalt ska gälla från 1 oktober i år. Parterna ska avgöra om revisionerna ska ske som traditionell kollektivavtalsförhandling eller genom lönesamtal mellan chef och medarbetare.
Eftersom det även lokalt är Saco-S som är arbetstagarpart är det ur läkarperspektiv viktigt att lokalföreningarna samverkar med Saco-S-råden (motsv). Läkarna måste kunna ge sin syn på löneprinciper och eventuella behov av att ändra lönebilden på arbetsplatsen.
Blir man lokalt inte överens finns en ny något förenklad ordning för fortsatta förhandlingar och medling i lönenämnd. Bäst är kanske ändå att enas under resans gång, då slutstationen är att arbetsgivaren själv bestämmer i samråd med AgV.
Vad kan det handla om för nivåer på kommande lönelyft? Det är i nuläget svårförutsägbart. Arbetsgivarna kan tänkas komma att hänvisa till det särskilda index som används för att räkna fram arbetskraftskostnadernas andel av myndigheternas ramanslag. Detta index belyser det ekonomiska läget för två år sedan och beräkningssättet leder till en orealistiskt låg nivå. En bättre vägledning kan man nog finna i de andra avtal som i år träffats på arbetsmarknaden, med normalt dryga 10 procent under en treårsperiod. LO-förbundet Seko förväntas inom den statliga sektorn också hamna ungefär på denna nivå.
Förhandlingar är att ta och ge, vilket återspeglas bl a i ändringarna av pensionsavtalet. Å ena sidan höjs avsättningarna till den individuella ålderspensionen med några tiondels procent, å den andra sänks ersättningen vid sjukpension (men förblir likväl mycket bra jämfört med vad som gäller på flertalet andra avtalsområden).
I Trygghetsavtalet lindras kvalifikationskraven något för att tidsbegränsat anställda arbetstagare vid uppsägning ska kunna få del av avtalets förmåner. I villkorsavtalet Alfa utvidgas möjligheten för en anställd att träffa individuella överenskommelser, om tex extra avsättning till pension eller fler semesterdagar. Arbetstiden för universitetslärare var den enda fråga som i den statliga avtalsrörelsen gick till medling. Centralt ska parterna nu gemensamt arbeta för villkor som lokalt är bra både för verksamheten och lärarna.
Kollektivavtal har länge varit svårlästa texter, och måste bla av avtalsjuridiska skäl vara så. I denna ledare har återgetts endast de viktigaste tankegångarna bakom och de mest iögonfallande ändringarna. Den som vill sätta sig in i avtalets detaljer kan finna texten på förbundets webbplats under »Lön & villkor/Avtal».
