I Läkartidningen 44/2007 diskuterar Strålskyddsinstitutets generaldirektör Lars-Erik Holm och medarbetare årets kanske mest kontroversiella akademiska avhandling – om ökningen av antalet cancerfall i Sverige efter Tjernobylolyckan.
Både skribenterna och en rad andra experter har ansett att sambandet inte kan beläggas med hänsyn till vare sig tidssambanden, vilka åldersgrupper som skulle ha drabbats, vilka organsystem som är strålkänsliga eller strålmängden i förhållande till den naturligt förekommande gammastrålningen. Inte heller betygsnämnden accepterade avhandlingens slutsatser om ett orsakssamband – avhandlingen godkändes med ett i sammanhanget unikt förbehåll om slutsatserna.
Genom detta salomoniska domslut har betygsnämnden sannolikt räddat både respondenten och fakulteten från en rad pinsamma problem – men också aktualiserat frågan om vilka kvalitetskrav som bör ställas på en avhandling.
Diskutabla studier kan antingen vara ett olycksfall i arbetet eller tecken på att den vetenskapliga nivån hos en forskargrupp kan bli bättre.
En av de tongivande medarbetarna i Tjernobylstudien har nyligen sammanfattat sina rön om mobiltelefoner i Aftonbladet (10 oktober 2007).
Att tala i mobilen sägs orsaka hjärntumörer, och varje timmes extra prat ökar risken med 50 procent – en allvarlig varning till allmänheten. Vad som inte nämns är att enligt Socialstyrelsens statistik har antalet maligna hjärntumörer under den senaste tioårsperioden stadigt minskat med i genomsnitt 1,4 procent per år, trots den stora ökningen av antalet mobiltelefoner under samma tid. Det finns alltså flera frågetecken även kring dessa data.
SBU har i många år hjälpt kliniskt verksamma med att kvalitetsgranska behandlingsstudier.
En liknande kvalitetsgranskning behövs kanske även för epidemiologiska studier, inte minst för att värdera återkommande cancerlarm.
