Att öka sin fysiska prestationsförmåga med farmakologiska preparat räknas som dopning, något som samhället starkt tar avstånd ifrån. Att på konstgjord väg öka sin intellektuella kapacitet är däremot lika accepterat som utbrett. En kopp kaffe eller en dos nikotin tillhör de vanligaste sätten att skärpa tankeverksamheten eller öka koncentrationen.
Kan det i framtiden bli lika vanligt att ta ett farmakologiskt medel som det i dag är att använda växtextrakt som koffein?
Inte omöjligt, tror två neuroforskare i en kommentar i Nature (2007;450:1157-9). Kognitiva och psykiska funktionsstörningar från Alzheimers sjukdom hos vuxna till ADHD hos barn och ungdomar orsakar samhället enorma kostnader. Även medel som leder till blygsamma förbättringar hos enskilda individer kan sammantaget ge stora samhällsvinster. Det vet farmaindustrin, som satsar brett på preparat som förbättrar kognitiva funktioner. Effektivare preparat med färre biverkningar brukar leda till indikationsglidningar. Man börjar pröva medlen för att förbättra prestationer snarare än för att behandla sjukdomar. Det förekommer redan inom ett område som är lika kompetitivt som idrott – nämligen naturvetenskaplig forskning.
Narkolepsipreparatet modafinil har visserligen flera biverkningar, inklusive risk för tillvänjning, men också en dokumenterad effekt på den mentala energin.
Besläktade centralstimulantia har länge använts i militära sammanhang för att motverka stridsutmattning. Modafinil förbättrar minnesfunktionen och uppmärksamheten och skärper tankeförmågan – precis vad en pressad forskare ibland behöver. Enligt författarnas erfarenheter används medlet för att komma över jetlag eller för att tillfälligt höja prestationsnivån. Det är en utveckling som kan vara svår att bromsa. Det går knappast att kontrollera användningen, och säkrare preparat kan öka benägenheten att använda dessa prestationshöjande farmaka.
