Läkare mot våld - finns ni?

Dödsmisshandeln i oktober förra året av en 16-årig pojke på Kungsholmen i Stockholm blev upptakten till flera manifestationer mot gatuvåldet. Stora demonstrationer ägde rum i Stockholm och andra städer. Upprop mot våldet spreds via Internet snabbt och till många, både ungdomar och vuxna.
Grovt våld bland tonåringar mot jämnåriga har under senare år uppmärksammats alltmer. Det är en vanlig uppfattning att ungdomsvåldet blivit råare och därmed oftare resulterat i dödsfall eller livsvariga handikapp för offren. Någon entydig sådan tendens finns dock inte, hävdar kriminologer.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har antalet ungdomar som dör av våld varit i stort sett oförändrat de senaste 30 åren – ett eller ett par fall per år. Men våldet och dess följder är ett allvarligt problem för både samhället och sjukvården, och alla goda krafter bör enas i kampen mot det. Vad kan då läkarkåren bidra med, förutom att lappa ihop våldets offer fysiskt och mentalt?
Redan för mer än tio år sedan ansåg Läkarförbundet att våldsutvecklingen i samhället var så alarmerande att man borde sammanställa den kunskap på området som medicinsk vetenskap kan bidra med. En arbetsgrupp med läkare från olika specialiteter arbetade fram ett program om medicinska aspekter på våld, våldsverkare och våldsoffer.
Synpunkterna i skriften, som gavs ut 1998, står sig rätt väl än i dag. Sjukvården har stor erfarenhet i dessa frågor genom kontakterna med offren, men också med våldsverkare då de ofta bedöms och vårdas inom psykiatrin. Programmet berör gatuvåld, våld i skolan och barnmisshandel, medan det tunga problemet med våld mot kvinnor behandlats väl knapphändigt.

Programmet belyser emellertid att insatser mot våld måste ske över ett brett fält och att vårdsektorn kan spela en viktig roll. Tidiga åtgärder behövs för att upptäcka och behandla problem i barn–förälderrelationer. Där har barnpsykiatrin en stor uppgift, som den dock med dagens resursbrist har svårt att fylla.
För att möta ungdomsvåldet krävs särskilda, riktade stödinsatser för utagerande barn och våldsbenägna ungdomar. Ska man kunna identifiera dem och utforma bra behandlingsprogram måste det till ett mycket intensivare samarbete mellan barnpsykiatri, skola, socialtjänst m fl.
En annan insats för att minska antalet våldsbenägna individer vilar på allmänpsykiatrin. Vissa psykospatienter kan vara särskilt aggressiva, och efter psykiatrins avinstitutionalisering finns dessa patienter nu ute i samhället. Deras behov av vård och medicinering skulle kräva starkt ökade resurser för psykiatrin, något som förhoppningsvis nu är på gång.
Alkoholen är den enskilt tyngsta faktorn bakom våldshandlingar, men även andra droger som narkotika och dopningspreparat bidrar till aggressiva beteenden. Alla i sjukvården som kommer i kontakt med våldsoffer och gärningsmän bör få särskild utbildning om droganvändning för att kunna identifiera missbruk och påbörja tidig behandling.
Läkarförbundets antivåldsprogram innehåller många fler förslag – de som nämnts här är de som främst tar sikte på den aktuella debatten om ungdomsvåldet. Förbundet menar annars att det behövs bättre statistik om våldets verkliga omfattning. Allmänheten måste också ges adekvat information om när, var och i vilka situationer risken för våld är störst.

I den allmänna debatten har sagts att somliga unga inte inser konsekvenserna av sin våldsanvändning. Underhållningsindustrins spegling av våld är ofta starkt bagatelliserande. Redan mycket små barn utsätts för animerade filmer i TV där ett »roande« men kraftigt våld förekommer. Under uppväxtåren byggs detta på med mängder av våldsamma TV-filmer, video, dataspel mm, där svårt misshandlade individer tämligen omgående och oberört kan vara på språng igen.
Underhållningsvåldets betydelse för ungdomars våldsanvändning är omdiskuterad, men man kan nog inte utesluta att vissa unga påverkas av denna massiva och förljugna framställning av våldets följder. Det vore bra om läkare med erfarenhet från vården av misshandelsoffer gavs möjlighet att i skolorna upplysa och tydliggöra vilken skada tex en enda spark mot huvudet kan orsaka.
Ett bra initiativ har i dagarna tagits av Brå, som öppnat en ny webbplats – http://www.brottsrummet.se – för att öka kunskapen bland unga om brott och brottslighet. Där ges information om rättsprocessen – man kan tex följa ett misshandelsfall genom hela rättskedjan. Webbplatsen innehåller även en avdelning med pedagogiskt material avsett för lärare.
Upprörda manifestationer och skallande upprop har en tendens att sakta tyna bort och självdö. Kan läkarkåren bidra till att ta vara på dagens starka engagemang och skapa ett uthålligt arbete mot våldet tar vi ett viktigt steg mot ett mänskligare samhälle.