Medicinarutbildningen lockar många sökande till få studieplatser. Hur man bör välja ut dem som har de bästa förutsättningarna att bli kunniga och empatiska läkare diskuteras i en ledare i BMJ (2008;336:786). Frågan är aktuell för oss – en morddömd student med nazistiskt förflutet antogs i höstas till Karolinska institutet.
Det finns skilda åsikter om lämpliga antagningssystem men relativt stor enighet mellan lärosäten om vilka egenskaper som är viktigast för blivande doktorer.
En hög kognitiv kapacitet med avseende på problemlösning och inlärningskapacitet är en förutsättning, men detta måste kombineras med en empatisk läggning, samarbetsförmåga samt en hög arbetsmoral – man ska vara pålitlig och noggrann.
De personliga egenskaperna måste beaktas, men författarna är skeptiska till om det går att värdera objektivt.
Kognitiva test är bäst validerade, enklast att använda i stor skala, och utfallet korrelerar med hur studenterna kommer att klara utbildningen – ett viktigt urvalskriterium i sig.
När det gäller test för »mjuka« data, som personlighet eller empatisk förmåga,
befinner vi oss på osäker mark, anser författarna. Exempelvis kan en introvert och neurotisk läggning låta diskutabelt för vårdyrken, men den är ofta förenad med en utpräglad noggrannhet och ett säkerhetstänkande. Den rätta blandningen av personliga egenskaper för en både kunnig och engagerad doktor kan vara svår både att definiera och testa fram.
Personliga intervjuer av sökande känns tilltalande men anses av många vara både osäkra och resurskrävande. Olämpliga sökande med ett behagligt sätt eller yttre har visat sig kunna dupera även erfarna intervjuare.
I väntan på den optimala urvalsprocessen bör tyngdpunkten ligga på kognitiva test, är konklusionen i BMJs ledare.
