I en liten men väldesignad studie undersökte en forskargrupp från Massachusetts Institute of Technology i Boston om ett läkemedels placeboeffekt påverkas av dess pris. Två försöksgrupper informerades om att de skulle få utvärdera ett nytt smärtstillande medel.
Ena gruppen fick besked om att medicinen var ett fullprispreparat och den andra att det var ett lågprismedel. I själva verket var bägge medlen samma placebosubstans. Smärtimpulsen var en strömstöt av ökande styrka. Inte helt oväntat var fullprispreparatet signifikant mer effektivt, med i genomsnitt tio procent bättre smärtlindring (JAMA 2008;299:1016-7).
Men inte bara behandlingens pris utan även mötet med behandlaren påverkar placeboeffekten (BMJ 2008;336:999-1003). I en trearmad studie på 262 patienter med irritabel kolon (IBS) fick deltagarna antingen tid för besök, placeboakupunktur eller placeboakupunktur i samband med ett förlängt läkarbesök. I den sistnämnda gruppen (förstärkt placeboakupunktur) var effekten slående, 62 procents klinisk förbättring. Det var 18 procentenheter bättre än enbart placeboakupunktur och 34 procentenheter bättre än väntelista.
Om bra behandlingsresultat är sjukvårdens mål kan man fundera på hur dagens information om generikautbyte påverkar behandlingseffekterna. Patienterna informeras om att deras medicin har ersatts med det för tillfället billigaste likvärdiga medlet. Likvärdigt farmakologiskt är troligen inte detsamma som likvärdigt kliniskt.
Mer oroande är att den faktiska läkartid som står till buds för patientkonsultationen har krympt, dokumentation och datorarbete tar allt större utrymme på bekostnad av patientkontakter. Med så handfasta bevis på konsultationens terapeutiska potential, placebo eller ej, måste vi avsätta en helt annan tid för patientbesöken, menar ledarskribenterna i BMJ (BMJ 2008;336:967-8).
