Tre procent av alla skolbarn har så uttalade problem med koncentration och hyperaktivitet att det påverkar deras skolresultat och sociala anpassning i vuxen ålder. Denna störning, ADHD, beror på en genetiskt betingad avvikelse i hjärnans funktion.
För många socialt engagerade personer är denna koppling mellan genetik och beteende oförenlig med en modern och humanistisk människosyn. Beteendestörningar anses bottna i sociala problem. Biologiska förklaringar ses som rasbiologiska teorier som syftar till att stämpla störande barn som genetiskt mindervärdiga.
En orsak till denna klyfta mellan kunskap och rådande uppfattningar är att utvecklingen inom neurovetenskaperna har rusat ifrån både den allmänna opinionen och opinionsbildarna i medierna. Kartläggningen av ADHD och autismspektrumdefekter har gett vetenskapligt hållbara förklaringar till varför vissa barn fungerar annorlunda – och öppnat reella möjligheter att med pedagogiska eller farmakologiska interventioner förhindra misslyckanden i skolan och vuxenlivet. Dessa fakta är mindre kända och ofta ifrågasatta, senast av SVTs program »Fördärvet« från den 14 april 2008. Utgångspunkten är rättsprocessen kring ADHD-forskaren Christopher Gillbergs patientjournaler. Gillbergs forskargrupp presenteras som ett förbrytargalleri i suggestiva svartvita bilder med röda rubriker »dömd« – underförstått för undermålig forskning. De som drivit denna destruktiva rättsprocess försöker man ge forskarstatus – åtminstone genom vetenskapligt klingande fantasititlar.
Reportage som tar parti och vinklar fakta väcker kritik och är lätta att bemöta – även när de sänds i public service. Hur man övertygar i övrigt omdömesgilla samhällsdebattörer som har fastnat i antibiologiska uppfattningar är en svårare fråga. Göran Rosenbergs kolumn i DN »Problemet med pillret« den 23 april 2008 är läsvärd som exempel på misstron mot naturvetenskapliga framsteg
Publicerad:
Läkartidningen 19/2008
Lakartidningen.se
