Nu reformeras den svenska primärvården runt om i landet. Fritt vårdval, konkurrens på lika villkor och friare etableringsregler införs på många olika håll. Halland visade vägen med Vårdval Halland.
Det var ett systemskifte som genomfördes trots att juristerna på Sveriges Kommuner och Landsting menade att en sådan modell stred mot lagen om offentlig upphandling. Samma ifrågasättande hade många kommuner redan tidigare fått uppleva när de infört kundvalssystem i barnomsorg och äldreomsorg.
I det läget valde regeringen att tillsätta en utredning med uppgift att föreslå förändringar i syfte att göra sk valfrihetsmodeller möjliga. Utredningen – som fick namnet Frittvalutredningen – har nyligen lagt sitt förslag till ny lagstiftning.
Från Läkarförbundet sida välkomnar vi Frittvalutredningens förslag, eftersom det sannolikt kommer att innebära att många fler kommuner och landsting nu vågar följa efter dem som brutit ny mark. En utveckling bort från den traditionella anbudsupphandlingen stämmer väl med Läkarförbundets politik.
Förbundet har länge pläderat för att anbudsupphandlingen med sin betoning på priskonkurrens och avtalsperioder borde ersättas av kvalitetskonkurrens, löpande avtal och ett mer decentraliserat beslutsfattande. Vi har länge betonat att patienternas, invånarnas och professionernas kunskap och önskemål i högre grad borde tillåtas styra vårdtjänsternas utformning och organisering. Den nya lagen, som föreslås få namnet LOV – lagen om valfrihetssystem – innebär att mycket av den osäkerhet som rått rörande lagligheten med en sådan styrmodell är undanröjd.
Men allt är inte positivt med LOV. Vi menar att alltför mycket fokus har lagts på regleringen av hur huvudmannen ska ta in vårdgivare och anordnare av sociala tjänster i sina valfrihetssystem – till sin utformning och innehåll är den föreslagna lagen därför i mångt och mycket en parallell till lagen om offentlig upphandling.
Genom att ställa krav på omfattande formalia och administration riskerar den föreslagna lagstiftningen att bidra till att främst större aktörer, som har organisation och tillräcklig kunskap om hur man lägger anbud, agerar på marknaden. Det finns i dag tydliga indikationer på att upphandling med mycket formaliakrav leder till detta. I stället för att anpassa gällande upphandlingslagstiftning till ett system där invånarna väljer sin vårdgivare, och där detta val styr resurstilldelning, borde utredaren försökt formulera en ny lag om fri etablering och kundval. Med en sådan lag skulle den kommun eller det landsting som inte vill upphandla omsorgen/vården enligt LOU ges möjlighet att införa ett mer radikalt vårdvalssystem än vad som tillåts enligt LOV.
En sådan lag skulle främst ställa krav på systemets konkurrensneutralitet, tex avseende ersättningar och kostnadsansvar mellan offentliga och privata vårdgivare, samt sätta gränser för vilka etableringshinder som kan accepteras. Vidare skulle lagen klargöra vilken fristående myndighet (statlig) som ansvarar för auktorisation och tillsyn, samt reglera hur en vårdgivare kan få sin sak prövad om auktorisation nekats.
En lag om fri etablering och kundval skulle ge kommuner och landsting möjlighet att ytterligare stärka både professionernas och brukarnas/patienternas inflytande över utvecklingen av de offentligt finansierade vård- och omsorgstjänsterna. En renodlad vårdvalsmodell skulle också ge en vårdgivare bättre möjlighet att börja i liten skala, där kompetens beträffande tjänsten är avgörande, inte förmågan att fylla i ett förfrågningsunderlag.
