Efterfrågan på sjukvård är långt större än tillgången. I USA hanteras denna obalans med ekonomiska kvoteringar – de som saknar sjukförsäkring har inte råd att köpa vård. I Europa bromsas efterfrågan genom långa köer och bristande tillgänglighet.
För amerikaner med svag ekonomi och européer som inte orkar vänta har globaliseringen öppnat nya möjligheter. Singapore, Indien och Thailand har toppmoderna sjukhus och västerländskt skolade läkare som erbjuder vissa efterfrågade behandlingar, främst elektiv kirurgi, utan väntetider och till en bråkdel av kostnaderna för motsvarande ingrepp i väst.
Konsultföretaget Deloitte har enligt »The Economist« beräknat att antalet amerikaner som söker vård utomlands kommer att öka från 750 000 år 2007 till 10 miljoner år 2012. Analytikerna på McKinsey gör liknande bedömningar. Priset för kataraktkirurgi, höftplastik eller kranskärlsoperation i Singa-pore eller Mumbai ligger på 20 procent av priset i USA, även med resa och konvalescens på lyxhotell inräknat. Att »kostnadsektomi«, dvs nedskärning av kostnaderna, ingår i utlands-kirurgin har redan uppmärksammats av storföretag som betalar anställdas sjukförsäkring, och klausuler om utlandsvård börjar komma.
Enligt bedömare är denna kontroversiella utveckling ändå långsiktigt till gagn för både västerlänningars hälsa och Asiens hälsovård. Inflödet av utlandspatienter har på kort tid skapat en kunskapsbas för hur man bygger upp och driver högkvalificerad vård och lockar tillbaka emigrerade läkare – två grundförutsättningar för att utveckla den inhemska hälsovården.
I väst behövs global priskonkurrens för att förändra förstelnade vårdstrukturer. Sverige vill också satsa på sjukvårdsturism genom att locka utlandspatienter, men om man avser att ge köande svenska patienter samma valfrihet är oklart.
